Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Nå, käre herre, vi år från år
Ni far den vägen, fast tiden går?’
— ’Du gamle tok, det är mänskolott
att vanka och vandra blott.’
’Men blir ni då ej fullärd en gång?
Säg, vill ni tyda ut fåglasång?’
— ’Bah, sådant för mig en småsak är!
Jag konsten att leva lär.’
’Här mycket ändrats, sen ni for sist:
vår gamla kyrkherre ha vi mist;
han dog av ålder.’ — ’Nåväl, min vän,
ni fån väl en ann’ igen.’
’Er vän, vår länsman, är änkling nu.’ —
’Då tar han väl sig en annan fru.’ —
’Adjunkten gift sig.’ — ’Då gjorde han
detsamma som mången ann’.’
’Och flickan borta i torpet där —
Ni hade ju henne fordom kär —
hon gömdes i går i kyrkomull,
och, herre, det var er skull’ ...
Då har studenten ett ord ej svart,
men bort han ilat med vindens fart;
ett år man väntat och väntat fler ...
Man såg honom aldrig mer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
