- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
398

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vitter storhetstid - Zacharias Topelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


’Nå, käre herre, vi år från år
Ni far den vägen, fast tiden går?’
— ’Du gamle tok, det är mänskolott
att vanka och vandra blott.’

’Men blir ni då ej fullärd en gång?
Säg, vill ni tyda ut fåglasång?’
— ’Bah, sådant för mig en småsak är!
Jag konsten att leva lär.’

’Här mycket ändrats, sen ni for sist:
vår gamla kyrkherre ha vi mist;
han dog av ålder.’ — ’Nåväl, min vän,
ni fån väl en ann’ igen.’

’Er vän, vår länsman, är änkling nu.’ —
’Då tar han väl sig en annan fru.’ —
’Adjunkten gift sig.’ — ’Då gjorde han
detsamma som mången ann’.’

’Och flickan borta i torpet där —
Ni hade ju henne fordom kär —
hon gömdes i går i kyrkomull,
och, herre, det var er skull’ ...

Då har studenten ett ord ej svart,
men bort han ilat med vindens fart;
ett år man väntat och väntat fler ...
Man såg honom aldrig mer.»


När denna dikt skrevs, log kärlekslyckan åter sitt huldaste
leende mot skalden. Emilie var hans. Förlovningen mellan
henne och Topelius’ gode vän blev uppslagen. Fästmannen
var en fjärilsnatur och måste av ekonomiska skäl se sig om
efter en rik flicka. — Emilie hade nu sett så pass mycket av
livet, att hon lärt sig beundra och värdera en så redbar och
pålitlig natur som Topelius, och när hon av hans vän fick
höra, att han en gång i ridderlig självuppoffring avstått från
att söka vinna henne, därför att han visste, att vännen älskade
henne, då vann hans rika varma själ, honom själv ovetande,
Emilies hjärta.

På sommaren 1842 förlovade sig de unga tu. Emilie blev
verkligen en förtjusande fästmö, även i sina brev. Vilken
skälmunge är hon inte, när hon en gång för fästmannen
beskriver en balresa till Jakobstad och, sedan hon det gjort,
fortsätter: »En talang, som du aldrig trott mig äga, upptäcker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free