- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
416

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska folket på Karl Johans tid - Ur byskomakaren Jonas Stolts minnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och den andra brödhylla eller något annat. Över dörren
var en bred långhylla, och där var platsen för stora
kopparkitteln jämte övriga kopparkärl och dessutom hammare och
tång, yxbryn[1] och mycket annat nyttigt.

Inom dörren stod ett bräde från golvet upp till panelen,
med fyra eller fem avlånga hål att hänga yxorna uti.
Detta kallades yxhållet. I detta bräde voro hyllor fästa
med ena ändan. På dessa hyllor stodo uppställda fat och
tallrikar, som för det mesta voro av trä, någon gång av tenn
eller ler, och dessutom svarvade träskålar.»

*



»Det faller mig besynnerligt många gånger», skriver den
nära sjuttioårige mannen, »när jag jämför det gamla med
vad som nu är, ty jag kan knappast upptäcka någonting
ifrån min barndomstid — allt är förvandlat. Jag lever nu
ibland ett nytt folksläkte med nya klädedräkter, nya hus,
nya åktrossar, nya seder, talesätt och talämnen. Den
gammalmodiga sången av människoröster ottor och kvällar
från alla håll är nu nästan tyst. Det välbekanta grova och
ihåliga tjutet av vargarna är helt och hållet tyst. Räven, som
skulle försöka att skälla som en hund men ej ville lyckas
häri — ty han var för mycket hes —, låter nu högst sällan
höra sig. Likaså är det med fåglarna av alla slag, som
uppfyllde luften med var sina läten, likaså med bockhornet och
märeskarran[2].

Skogarna äro bortröjda, och gårdar och torp, som förr
voro undangömda i skog, synas nu på långt håll.
Vattensamlingar äro utgrävda. Vattnet i Emån är betydligt
minskat, vilket härleder sig från alla odlingarna. Kärr och
mossar, där fiskaren gjorde god fångst, arbetas nu med plog
och harv. Och allt detta på ett halvt sekel! Bondbyarna,
som då voro hopknubbade på en liten trång areal med alla
sina gammalmodiga hus och små kåltäppor, äro nu utspridda.
Och mycket mera, som nu blott hörer till minnet.»

Litteratur:
Byskomakaren Jonas Stolts minnen, utgifna från
Nordiska museet
; häft. kr. 2: —.




[1] Brynsten för yxor.
[2] Två instrument, som användes vid
vargskall för att skrämma vargen i nätet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free