- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
431

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Åkerbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nålmakaren Moberg i Västerås, samt »några vackra pjäser
av bleck, arbetade av bleckslagare Arosin därsammastädes».
En herre i Sala anmälde för övrigt, att han, utan att
ha åtnjutit någon undervisning, »förfärdigat fortepianon,
clavér och andra musikaliska instrument». Det var ju inte
så värst mycket till upphjälpande av jordbruket och övriga
näringar.[1] Rätt allmänt fingo våra hushållningssällskap
göra liknande erfarenheter som Uppsala läns: att
Upplandsbonden håller fast vid det gamla och hävdvunna »lika segt
som själva Upplandsleran». Betecknande är, att ännu
omkring 1840 var plogen alldeles okänd bland Upplands
allmoge. Hushållningssällskapet inköpte då plogar och delade
ut samt anordnade tävlingsplöjningar, vid vilka de
skickligaste plöjarne belönades med pris. Tack vare dessa åtgärder
hade äntligen vid 1850-talets slut »plogen även för
Upplandsbonden blivit en nödvändighetsvara i de flesta trakter»,
och mot slutet av 1880-talet kunde premieutdelningen
upphöra såsom obehövlig.

Ett gott handtag av staten fingo hushållningssällskapen
år 1854, när husbehovsbränningen avskaffades. Denna
reform åtföljdes nämligen av en kunglig förordning, som
tillerkände hushållningssällskapen en viss del av de inflytande
försäljningsavgifterna för brännvin. För de flesta
hushållningssällskap ha dessa pengar alltsedan dess utgjort den
ojämförligen förnämsta inkomstkällan. Tack vare dessa medel
ha hushållningssällskapen utfört ett högeligen
samhällsgagnande arbete, ett arbete, så mycket mera
aktningsbjudande, som de män, vilka burit den ofta tunga
arbetsbördan på sina skuldror, gjort det utan ett öres avlöning.

*




[1] Den kvicke men elake Palmær gycklade en gång med
hushållningssällskapens sammanträden i följande vanvördiga ordalag:
»Hushållssällskapet, till större delen bestående av länets possessionater,
sammanträder och låter sig av sin sekreterare föreläsas en berättelse om vad
sällskapet under det förflutna året icke har gjort. Berättelsen
handlar nämligen om dikningar och odlingar och mera sådant, allesammans
verkställda av länets mera fattiga men idoga och arbetsamma
befolkning.» En gång skall en ledamot av ett hushållningssällskap ha
framkommit med ett förslag, som Palmær skänkte sitt höga gillande,
nämligen att sällskapet skulle »utsätta ett pris för den, som vid nästa
lantbruksmöte uppvisar icke den fetaste oxen eller det fetaste svinet, utan
den fetaste torparen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free