Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Industrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För Rotnäsets skogsområde om över 12,000 tunnland
i Tåsjö socken i nordvästliga hörnet av Ångermanland
betaltes i ett för allt ett tusen riksdaler. Kontraktet avsåg
endast furuskogen, men då köpebrevet lästes upp, säges en av
byns bönder ha infallit: »Käre, köp gräna å, så kan vi få oss
en tunna råg för den!» Köparens ombud var så gentil, att
han frågade: »Kanske Ni vill ha en tunna var?» Det voro
de fyra åborna storbelåtna med, och så fingo köparne all
Rotnäsets granskog för fyra tunnor råg.
Ett skogshemman i Ytterhogdal socken i Jämtland
såldes vid 1800-talets mitt för 1,100 riksdaler. På 1870-talet
lät det bolag, som då ägde hemmanet, uppmäta den
grövsta skogen, och befunnos dessa träd — märk: blott de
grövsta — vara värda sina modiga 2½ millioner kronor!
Det var kung storindustri, som nu höll sitt intåg i
avlägsna landsändar. Det hade föregåtts där ute i stora världen
av dels en betydelsefull uppfinning, nämligen av
ångmaskinen, dels nya handelsförhållanden på den
europeiska marknaden. England och Frankrike hade nämligen
vid århundradets mitt alltmer sänkt tullarna på trävaror,
av vilka isynnerhet England hade stort behov till
gruvstöttor och fartyg. Nu gällde det för Sveriges affärsmän
att passa på. De kastade sina blickar på Norrlands väldiga,
nästan orörda skogar. Nu kunde det löna sig att driva
trävarurörelse i stor skala och byta ut de små, långsamt
arbetande vattensågarna mot stora ångsågar. Behövligt
driftkapital skaffade man sig genom att bilda bolag. Det ena
stora sågverket växte upp efter det andra utmed Norrlands
kuster, och sågverksrörelsen sträckte sina verkningar långt
upp igenom de förut så tysta skogarna, vilka först nu fått
något värde. I trakter, där man förr ofta måst blanda agnar
och bark i brödet, blev befolkningen nu välmående.
Under »storåren» på 1870-talet kunde en karl med häst
förtjäna ända till 50 riksdaler om dagen. Följden blev, att
de förut så sällsynta och svårförvärvade pengarna förlorade
sitt värde och bortslösades på ett stundom rent av
vanvettigt sätt. Det fanns övermodiga kaxar, som tände sin pipa
med hoprullade sedlar. En bonde i Lövviken i Tåsjö socken
lade en 50-riksdalerssedel på en smörgås och åt upp den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
