- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
468

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

468

svenska. näringslivets utveckling.

Några år senare fick han gå ifrån sitt ärvda hemman och
emigrera.

Men »där åtelen är, där församla sig ock gamarna». Först
kommo schackerjudar körande med stora handelslass av
kortvaror och kramgods, som de dels sålde kontant, dels
bytte ut mot vad som föll dem i smaken, såsom gamla
silver-och tennsaker, kvinnornas hårflätor, som de själva klippte
av, o. s. v.

Senare upprättades fasta handelsbodar här och där, och
från dem spredos ej blott nyttiga och behövliga varor,
såsom de första fotogenlamporna och den första symaskinen
samt bättre jordbruksredskap, utan också allehanda
överflödsvaror ut över den omgivande trakten. »Den gamla
enkelheten i klädsättet och kosten började hastigt försvinna»,
säger skildraren av Tåsjö sockens historia. »Vadmalsrocken
utbyttes mot sådan av kläde eller annat dyrbart köptyg,
näverskorna, kängorna och smorlädersstövlarna mot
resårskor och gummigaloscher; det gamla enkla ’huvudklädet’,
som, väl knutet, prydde det unga rosiga kvinnoansiktet lika
väl som det åldrade skrynkliga, blev sällsyntare och
sällsyntare — silkesduk och hatt kom i stället. De gamla enkla
rätterna från den egna tegen, från sjön och skogen dugde
icke eller räckte icke längre till; skvaltkvarnen, som lämnat
det grova men hälsosamma mjölet, tystnade i bäcken, då
’skräddmjöls’-säckarna kommo. Tystnaden sträckte sig
efter hand också till slägga och hyvel, linbråk och karda,
spinnrock och vävstol. Den nya tidens folk har på sätt och
vis förlorat sig själv, det är icke mer det gamla folket, som
rådde om sig själv, som klädde, födde och ’redde’ sig själv;
det är i annan mans våld.»

Skogsförsäljningarnas och timmerdrivningarnas första
skede var en gyllene tid för lanthandlarne, vilka förtjänade
glupskt med pengar på sitt körsbärs- och »picardon»-vin,
sin »champagne» och det importerade krämet. Men det gick
dem icke bättre än arbetarne själva — förtjänsterna
försvunno lika fort, som de kommo.

Skogsarbetet drog hit ej blott nya vanor utan också en hel
del nytt folk, isynnerhet värmlänningar och norrmän, vilka
voro vana vid timmerdrivning. »Jag minnes», säger den nyss
citerade författaren i sin intressanta, varmhjärtat skrivna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:41:22 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/8/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free