- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VIII. 1809 års män, Karl Johans och Oskar I:s tid samt Vårt näringsliv och kommunikationsväsen under teknikens tidevarv 1809-1859 /
478

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Vår stora kraftkälla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Människan har just inte mycket att yvas över i tider, då
alla — utom jobbare och bloddrypande samhällsförstörare —
lida av följderna av den vilda förstörelse, hon själv släppt
lös. Men det finns dock ögonblick, då man oemotståndligt
gripes av beundran inför den mänskliga intelligensens
förmåga att tämja de vilda naturmakterna, och ett sådant
ögonblick är det, då man står vid en elektrisk kraftstation. När
man vid Älvkarleby bevittnar, hur det forna Storfallet ena
ögonblicket ligger nedanför kraftverkets betongdamm så
gott som vattentomt, som ett gapande svart kaos av stenar
och jättegrytor, och i nästa ögonblick ser dammluckorna
höja sig genom ett enkelt grepp av människohänder i ett
handtag och ser fallet åter bli sjudande, vitskummande,
rytande som i forna dagar och sedan återigen genom ett litet
handgrepp, som genom ett trollslag, kommenderas att tystna
igen, då känner man sig mäktigt imponerad. Man tycker
sig vara med om det rent otroliga och instämmer hjärtans
villigt i en åskådares utrop: »Det är rent av oförskämt!»

Och när man ser de ståtliga imponerande kraftstationsbyggnaderna
förlagda så, att de så litet som möjligt störa
naturscenerierna — »inte göra större våld, än nöden kräver»
—, ser de rena, skinande, glaserade, av stenkolsrök och sot
aldrig nedsmutsade hallar, där de väldiga generatorerna ha
sin plats och människornas arbete mest tycks bestå i att
påpassligt röra vid ett och annat handtag allt efter order från
kontrollrummet, då drar man ett befriande andetag vid
tanken på att »industrialismens förbannelse» kanske ändå icke
är så omöjlig att komma ifrån. Och kontrollbordet sen,
vilket underverk är ej denna lilla centralplats, varifrån
tillförseln av kraft och ljus till olika områden av kraftnätet
behärskas med några handgrepp! En vridning på ett handtag
här
— och ljuset slocknar i Enköping, eller en vridning
på ett handtag där — och hjulen stanna i alla fabriker i
Eskilstuna.

Den senast utförda stora kraftanläggningen är det
elektriska kraftverket vid Porjus med en prestationsförmåga av
75,000 hästkrafter, avsedda i första rummet för elektrifiering
av Norrlands järnvägar. Arbetet på denna anläggning
ute i den väglösa ödemarken var förbundet med alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free