Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade
- Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nya samfärdsmedel.
Ångbåtar.
ÄVEN för samfärdseln blev ångan en omskapande
kraft. Först togs den i anspråk för sjöfarten. Det
kan vara hälsosamt för oss, nittonde och tjugonde
seklets bortskämda barn, att se, hur sjöresorna kunde gestalta
sig före de moderna ångbåtarnas tillkomst. Se här ett exempel!
På hösten 1752 skulle den unge Emanuel Geijer —
sedermera disponent för Uddeholmsverken och adlad under namnet
af Geijerstam — tillsammans med bergsrådet Swabs yngre
bror resa över till England och studera bergverken där.
De foro alltså till Göteborg för att följa med ett engelskt
fartyg till Hull. Men i tre veckor fingo de i Masthugget
utanför staden vänta på att det skulle bli vind. För att
förkorta tiden och möjligen finna någon snabbare lägenhet på
Hull gjorde de en utfärd till Skåne och Själland. Men som
de ej heller där funno någon båtlägenhet till England,
återvände de till Göteborg — och funno sitt fartyg alltjämt
liggande vid Masthugget, väntande på vind.
Den 10 oktober fick skutan äntligen vind i seglen. Men
när man väl kommit ut till havs, »uppväxte en hiskelig storm,
mycket mörker och konträr vind[1]», berättar Geijerstam i
sin dagbok. Skutan måste lägga sig innanför Älvsborg igen.
Här fick man stanna i åtta dagar. Men så snart man kommit
ut till havs igen, dog vinden ut, och kaptenen återvände till
Älvsborg, där det nu blev tio dagars ytterligare väntan.
»Äntligen gav ett vackert östanväder hopp om vår resas
framgång; vi gingo i slutet av oktober ut åt sjön. Men knappt
hade vi kommit förbi sista landkänningen, så uppväxte den
hiskeligaste storm, som var minut tycktes sänka fartyget
i grund.» Alltså var det ingenting annat att göra än att för
tredje gången återvända till Älvsborg. Men nu var
reskassan slut och tiden försutten.
Det behöver väl knappast tilläggas, att dagen efter det
de båda passagerarna måste slå resan ur hågen det blev
gynnsam vind och fartyget snart var i Hull.
*
[1] Motvind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0486.html
