Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plan, som åter kom till heders. På 1772 års riksdag beslöts
en undersökning av sakkunniga personer angående
lämpligaste riktningen för den tilltänkta Östgötalinjen av
kanalen. Frågan gällde, huruvida Söderköping eller
Norrköping borde bli slutpunkten. Undersökningen gav det
resultatet, att landsträckan från Roxen till Söderköping var
»den aldra fördelaktigaste till en kanals grävning, som man
kunde önska, efter marken har en jämn sluttning; och var
jordmånen av en hård och fast lera eller lerblandad mylla».
En kanal från sjön Glan till Norrköping ansågs däremot bli
mycket både kostsammare och besvärligare ur trafiksynpunkt,
med hänsyn till vattenfallen i Motala ström. Vidare
hade Söderköping en sju mil kortare skärgårdsled ut till
Östersjön än Norrköping; »och vore denna väg så fördelaktig,
att man med en och samma vind kunde segla igenom hela
skärgården ända till Vättern, varemot flere vindar fordras
såväl att komma från havet till Norrköping som därifrån
genom Glan och till Roxen».
Från Norrköpings stad gjordes emellertid stora ansträngningar
för att få kanalens slutpunkt förlagd till denna
»florissanta[1], mäktiga och välmående stad med de härligaste
manufakturinrättningar och kvarnar», denna stad, som
redan vore »en betydelig juvel i svenska kronan». Det var
något annat till stad än det fattiga Söderköping, vars invånare
ej skulle kunna satsa några pengar till kanalbygget. Den
småstaden saknade ju »nästan alle Norrköpings naturlige
och genom konst, vetenskap och industri tillkomne
förmåner. Den har», hette det vidare, »ett sankt och oländigt läge
emellan berg och höjder. Den äger ej mer än en enda jakt om
24 läster, som går i Östersjön, och en ännu mindre, som kan
gå till Stockholm, intet märkeligt vatten, som där utfaller,
inga stadsmannarörelser av värde, knappt någon enda
liten obetydelig fabrik; näringen består mest i krögerier och
hästhandel på marknadsplatser omkring landet.»
Norrköpingsborna gjorde också gällande, att en kanal från Roxen
till Söderköping skulle avleda så mycket vattenkraft från
Motala ström, att Norrköpings industri skulle taga obotlig
skada, om ej alldeles ödeläggas — ett argument som dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
