Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östgötalinjen med stor högtidlighet invigd av Karl Johan,
åtföljd av drottning Desideria, kronprins Oskar och
kronprinsessan Josefina. Det var festmåltider med tal och hurrande och
ett praktfullt fyrverkeri; det var nådevedermälen i form av
ordnar och utnämningar, regementsmusik, parader,
gevärssalvor och kanonsalut. Och då den kungliga jakten
Esplendian, åtföljd av två kanonslupar och fyra andra fartyg, alla
flaggprydda och dragna av hästar med festligt kostymerade
ryttare, i kvällsmörkret gled ut i Slätbakens vatten,
upplystes stränderna av tjärtunnor och marschaller, och det
saluterades från kanonjollar, som förankrats på Slätbaken.
En av dem som voro med vid öppnandet av »det dike, där
Sverige begravt 12 millioner rdr», den 82-årige
brukspatronen på Ramnäs i Västmanland, överste Tersmeden, ger
följande åskådliga skildring av det högtidligaste ögonblicket:
»Då vi i skymningen nalkades sista slussen, kan jag ej
beskriva den hänryckande anblicken av fältet, bergen och
själva Östersjöhavsviken, som lyste av bara eld. En
oräknelig folkskara vimlade över iand och vatten, ty utom
kronofartyg från Stockholm och Göteborg speglade sig
mångfaldiga segel i det upplysta vattnet, där de fleste fartyg voro
från toppen till vattenbrynet späckade med lanternor.»
På ön Killingeholmen hade man till konungens ära av
brinnande tjärtunnor bildat ett ofantligt C. Aldrig hade
Söderköping skådat ett sådant festande. Och i den
upprymda sinnesstämningen fram på nattkröken dråsade en
hel del stämningsmättade och av fyrverkeripjäserna
bländade medborgare i kanalen, varur de dock samtliga lyckligen
uppfiskades. Därav lär ordstävet »Bums i kanalen» härleda sig.
Ett egendomligt inslag i skådespelet bildade en del f. d.
ryska krigsfångar från 1808—09 års krig, vilka stannat kvar
i Sverige efter fredsslutet i Fredrikshamn och ingått i det
pionjärkompani, som uppsattes vid kanalarbetets början.
Men den man, utan vars järnvilja Göta kanal aldrig blivit
till, vilade då sedan nära tre år tillbaka i sin grav i Motala,
på den plats han själv utvalt till sitt sista vilorum. När hans
kista nedsänktes i graven, sjöngos av en kör Tegnérs stolta minnesord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
