Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska näringslivets och kommunikationsväsendets utveckling under teknikens århundrade - Nya samfärdsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fört med sig, den bana, som av olycksprofeterna spåddes
skola bli de svenska statsfinansernas grav.
När den s. k. Inlandsbanan beslöts, ansågos dess förnämsta
transportföremål komma att bli träkol och tjära — men icke
timmer, som fördelaktigare flottas i älvarna. Träkol till
Bergslagen beräknades kunna med fördel tagas ända från
Jockmock, något som skulle medföra en välbehövlig
skogsbesparing inom själva Bergslagen.
Då Inlandsbanan år 1912 nådde Tåsjö socken i
nordvästliga hörnet av Ångermanland, hade ännu ej två
årtionden förgått, sedan man fick landsväg genom socknen.
Förut hade man måst tillgripa s. k. släpor, när man skulle
frakta tyngre föremål över land. Släporna utgjordes av
smidiga granar, som med storändarna fästes vid hästens
seltyg, där skaklarna sitta, en på vardera sidan. Genom
att man lät grenarna sitta kvar i toppen släpade träden
mjukt och smidigt fram över markens ojämnheter, och på
dessa bärstänger band man fast det som skulle fraktas.
T. o. m. de avlidna fingo på det viset göra den sista färden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
