Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oskar I
- Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutraderna i hans »Romerska minnen» äro ock fyllda av
vemod:
»Men inom mig var mörkt, ty jag kände, jag lämnat för alltid
världens minnesrikaste stad, det eviga Roma.»
* *
*
Den unge gluntsångaren hade tre år förut genomgått
en lika påkostande skilsmässa. Det var, då »magistern»
fick följa gluntens exempel och lämna sitt kära Uppsala.
Från ungdomens stad bar det rätt in i livets allvar.
Det var mest för brödfödans skull, Gunnar Wennerberg
sökte det lektorat i Skara, som han då tillträdde, ty
»att undervisa andra har jag aldrig varit särdeles förtjust
av», anförtror han en gång en själsfrände. Till hans beslut
att ge sig in på den pedagogiska banan medverkade nog
också den ängslan, hans gamle far, prosten i Lidköping,
visade för Gunnars framtid i ekonomiskt hänseende.
Särskilt torde ett brev från fadern två år förut med funderingar,
som störde ynglingens vårfröjd, ha starkt medverkat till
hans beslut att snarast möjligt söka sig bärgning. Den gången
kände han sig emellertid sårad av den gamles bekymmer.
Hur pass starkt skäl ynglingen hade därtill må vara osagt,
eftersom prosten Wennerbergs brev ej mera finns i behåll,
blott Gunnars svar, som börjar: »Det sista brevet jag fick
hemifrån, nämligen Pappas, var ett i allo måtto för mig föga
fägnesamt. Jag kan gärna säga, att det var det första
ledsamma brev, jag haft hemifrån, och smärtar mig mer, än
om jag fått höra någon av kära bekanta ligga för döden. —
Men vad som är skrivet är skrivet, och det kan ingen,
åtminstone ej nu, hjälpa. Något egentligt svar på sitt brev
begär ej Pappa, och jag har heller intet att ge. Blott en ting
vill jag nämna, som kanske kan tala för mig.» Och så
uppvisar han genom jämförelser med andra, hur raskt han själv
bedrivit arbetet på sin avhandling.
»Pappa nämner vidare», skriver han, »att mina gynnare
kanslern och Atterbom nästa termin kanske ej
finnas. Om så är — som jag medger vore ledsamt —, så får väl
min disputation gälla vad den kan, och det har aldrig varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0591.html
