Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oskar I
- Studentskandinavismens och patriotismens banérförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressanta teckning av föräldrarna[1]: »att hon skulle deltaga
i något högljutt prat, i uppsluppen lek eller i yrande dans,
det skulle för oss synts lika omöjligt som att tänka oss den
heliga Cecilia eller Madonnan upptagna med sådant».
*
Det var ju en på förhand given sak, att Gunnar Wennerberg
skulle bli en populär landshövding, så genomsund, så
frigjord från alla byråkratiska olater, som han var. För en
så varmhjärtad människa som han var det en självklar
princip, att ämbetsmännen skola vara till för folkets skull
och icke tvärtom. Och efter den grundsatsen handlade han
också. Länschefen var alltid först och främst människa.
* *
*
De sista veckorna av sitt liv blev det Gunnar Wennerberg
förunnat att tillbringa i hembygden. Under ett besök hos
anhöriga på Läckö kungsgård slöt han en sensommardag
1901 för alltid sina ögon i den höga åldern av 84 år.
Några dagar förut hade han blivit uppvaktad med sång
av deltagare i ett nordiskt studentmöte, som då hölls på
Läckö gamla minnesrika slott. En väldig människomassa
var samlad, när studenter från alla Nordens länder stämde
upp »Deilig er jorden». Fönstren till Wennerbergs rum, vilka
lågo på nedre bottnen, stodo öppna, men han orkade icke
själv tala till studenterna. Han bad sin svåger, greve
Rudenschöld, gå ut och tacka å hans vägnar. »Säg dem, att
det är sista gången de sjunga för mig, och att jag är
glad, att studentsång är den sista musik, jag hör i detta
livet!» sade han.
När greve Rudenschöld kom ut på trappan och framförde
denna hälsning, blev det tyst — ljudlöst tyst över hela den
stora folkmassan. Detta hade de icke väntat, de hade ju
så nyss sett honom ibland sig.
Ännu sjöngos några sånger, och så avlägsnade de sig stilla,
[1] Signe Taube, f. Wennerberg, Gunnar Wennerberg, Bref och
minnen: 3 delar; häft. kr. 17:25; inb. kr. 24:—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0597.html
