Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oskar I
- Skandinavismens första eldprov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i detta »yndige land». — Bevis på att de våra mått gott på
Fyen hade man ej blott i deras frodiga och av välmåga skinande
anleten utan också i det faktum, att när de inskeppades
därifrån, kvarlämnade de endast fem sjuka, och även de
kunde snart transporteras hem.
På tal om de svenska trupperna på Fyen kan det förtjäna
påpekas, att danska regeringen ingalunda var blind av
förtjusning över hjälpen. Den danske kommissarie, som
hade att sköta hjälptruppernas inkvartering och förplägnad,
fick av sin regering särskilda order att ge noga akt på varje
tecken, som kunde tydas på några andra avsikter med
expeditionen än att hjälpa Danmark!
*
Sverige hade visserligen ej uppträtt med några stora
stridskrafter, men Oskar I:s politik hade präglats av en
fasthet och hovsamhet i förening, som gjort intryck på
preussiska regeringen och förskaffat honom erkännande såsom en
diplomat av rang. Under konungen hade hans kabinettssekreterare,
Sveriges blivande utrikesminister Manderström
gjort nyttiga lärospån som diplomat. — Men å andra
sidan har från danskt håll påståtts, att Oskar I:s reserverade
hållning under kriget skulle ha omintetgjort skandinavernas
planer på att låta den barnlöse Fredrik VII adoptera den
svenske kronprinsen. »Det hade 1848 blott kostat konung
Oskar ett ord — och Danmarks krona hade suttit på hans
huvud», uppgives en dansk skandinav ha yttrat vid ett
annat tillfälle. Men en sådan förening av Nordens tre riken
skulle nog tsar Nikolaus aldrig tillåtit.
* *
*
På våren 1849 bröto danskarne stilleståndet, men någon
ändring i krigsläget förmådde de icke åstadkomma på egen
hand, och från Sverige var ingen hjälp att vänta. Där hade
den skandinavistiska aktivismen mer och mer domnat bort,
isynnerhet sedan folk på nyåret 1849 fått sina debetsedlar
och sett, vad rustningarna kostat de skattdragande!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0605.html
