Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oskar I
- Varangerfrågan och novembertraktaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kunde resultera i både fästningar och en rysk
flottstation vid Varangerfjorden. Ty med kraften av en naturlag
drogs den ryska politiken mot denna fjord, som skulle
kunna ge det kolossala fastlandsväldet den isfria hamn vid
världshavet, som det längtat efter i långa tider.
Det var helt enkelt orimligt att ifrågasätta, att de
förenade rikenas regering skulle kunna gå in på Rysslands fordringar.
Men alla försök att vidare diskutera frågan med ryska
regeringen avvisades mycket snävt, och på hösten 1852
spärrades gränsen.
*
I samma veva visade »kolossen i öster» sitt övermod mot
en annan granne, nämligen den »sjuke mannen» vid
Bosporen, vars livstid tsar Nikolaus nu tyckte borde vara utlupen.
Sommaren 1853 ryckte tsarens trupper över turkiska
gränsen, och så började det krig, som sedan blivit kallat
Krimkriget. De avgörande krigshändelserna utspelades
nämligen på Krim, där den stora ryska Svartahavsflottan var
förlagd. På denna halvö landsatte England och Frankrike
trupper för att hjälpa turkarne. De voro nämligen ej
hågade att låta Ryssland övertaga Turkiets värdefulla
kvarlåtenskap.
Redan medan det ännu blott hotade att bli fientligheter
mellan Ryssland och västmakterna, hade både svenska
och danska regeringarna förutsett risken av att kriget under
sådana förhållanden skulle komma att utbreda sig till
Östersjön. Den stora frågan blev då, om de skandinaviska
länderna skulle få vara i fred för de stridandes flottor. I
känslan av gemensam fara trädde kabinetten i Stockholm och
Köpenhamn i förbindelse med varandra och enades om att
avge lika lydande neutralitetsdeklarationer. De skulle
alltså avhålla sig från varje slags ingripande till någondera
partens förmån. Såväl krigs- som handelsfartyg tillhörande
de stridande skulle få inlöpa i de skandinaviska hamnar,
som icke voro krigshamnar, samt där förse sig med alla slags
förnödenheter utom krigskontraband. Neutralitetsdeklarationen
godkändes av både England och Frankrike men
endast motsträvigt av Ryssland. Nikolaus ansåg nämligen,
att bestämmelsen om allmänt tillträde för alla krigförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/8/0608.html
