Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Varangerfrågan och novembertraktaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till skandinaviska hamnar innebar en avgjord fördel för
England och Frankrike men däremot ingen nämnvärd
sådan för Ryssland, som ju hade egna hamnar vid Östersjön.
Det var påtagligt, att den stämning som Varangerfrågan
framkallat, ej blivit bättre genom neutralitetsdeklarationen.
Av misstämningen mellan Sverige och Ryssland begagnade
sig nu Frankrikes kejsare, Napoleon III, den slipade och
outgrundlige diplomat, som blivit kallad »sfinxen vid Seine»,
för att locka Sverige över på västmakternas sida. Där
saknades ej sådana lockbeten som Finlands återförening med
Sverige och ett grundligt försvagande av Rysslands hotfulla
maktställning vid Östersjön. Frankrike och England hade
också sina särskilda skäl att söka vinna Sveriges medverkan
mot Ryssland. Den starka flotta, som de båda västmakterna
på våren 1854 sände in i Östersjön, förmådde just ej
utföra något annat storverk — än att erövra den ryska
fästningen Bomarsund på Åland och spränga den i luften.
Förklaringen till detta ganska tarvliga resultat av en så stor
och kostsam expedition låg däri, att de djupgående
linjeskeppen ingenting kunde uträtta i den finska och ryska
skärgården utan hjälp av grundgående fartyg — och dem
hade man räknat på att Sverige skulle tillhandahållit. Ett
av expeditionens huvudsyften var kanske också mindre
militäriskt än politiskt, nämligen att förmå Sverige till
aktivt deltagande genom att kompromettera det. Detta
bestyrkes bland annat av det förhållandet, att då franske
krigsministern telegrafiskt förfrågade sig hos kejsar Napoleon,
vad som skulle göras med Åland och Bomarsund, fick han
till svar: »Det gäller att kompromettera Sverige» eller m.
a. o. att förmå Oskar I att besätta Åland. Det kom också
från både engelskt och franskt håll ideliga påstötningar i
denna riktning och förfrågningar, på vilka villkor kung
Oskar ville vara med härom.
Oskar I var emellertid en försiktig diplomat, som ställde
sina villkor. Han lät framskymta, att Sverige endast under
vissa förutsättningar skulle kunna reflektera på att uppge
sin neutralitet och samverka med de allierades flottor och
trupper. Dessa förutsättningar vore bl. a., att de allierade
sände ansenliga stridskrafter till Östersjön och gåve
Sverige tillräckliga subsidier, samt slutligen att vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
