Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Varangerfrågan och novembertraktaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillförsäkrades att återfå Finland. Konungen behöll sitt
huvud kallt och ville ha klara papper, innan han gav sig in på
ett så vittutseende företag.
Västmakterna nöjde sig emellertid icke med att utöva
påtryckning på svenske konungen personligen — de
försummade ej heller att elda upp den allmänna opinionen i
landet mot Ryssland. Vad nu folkmeningen i Sverige
beträffar, var man visserligen inom liberala kretsar upptänd
för ett västerländskt frihetskrig, ett anlopp mot
despotismens urhem, men å andra sidan gjorde man tack vare
neutraliteten så goda affärer på kriget, att kung Oskars
försiktiga politik framkallade ganska allmän belåtenhet. På
sommaren 1854 hade man sålt allehanda förnödenheter till
västmakternas flottor, och sedan dessa försvunnit från
Östersjön, vidtog en inkomstbringande handel med
Ryssland över Finland.
Och hur var det beställt med folkstämningen i England
och Frankrike? Engelsmännen ville nog se ett kraftigare
resultat av kriget än Bomarsunds fall, men i Frankrike
började tecken till krigströtthet visa sig redan på vintern
1854—55. Frågan var då, hur »sfinxen vid Seine» tänkte
handla. Det troddes allmänt, att han icke skulle nöja sig
med mindre, än att Ryssland bleve grundligt försvagat. För
sin egen skull, för Polens och andra efter frihet suckande
nationaliteters skull måste han naturligtvis föra till ett
segerrikt slut den kamp, som hans store farbroder en gång
begynt mot österns barbarer — så resonerade man i England,
och så resonerade man även i Sverige. Följaktligen blev
folkstämningen, trots neutralitetens fördelar, ett tag så
kritisk, att den ej kunde undgå att utöva inflytande även
på en så försiktig natur som Oskar I — ty han var mycket
känslig för från vilket håll opinionens vindar blåste, och han
kunde ej känna sig trakterad av antydningar om att hans
dynasti allt sedan 1812 i själ och hjärta var ryssvänlig.
Vad nu Napoleon angår, så var han i verkligheten —
trots allt vad som troddes om hans politik — angelägen om
att snart få slut på ett krig, som kostade alldeles för mycket
i förhållande till resultaten. Då han ej lyckats få Sverige
med i något anfallsförbund mot Ryssland, kunde han
alltid — så resonerade han — draga någon nytta av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
