Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar I - Varangerfrågan och novembertraktaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slutade med orden: »Leve Nordens politiska enhet!»
En av de följande dagarna gav kung Oskar en stor fest
på Drottningholm och yttrade därvid de ryktbara orden:
»Hädanefter är krig mellan skandinaviska bröder omöjligt»,
men, tillade han, »våra svärd stå redo till gemensamt försvar.»
Sina åsikter om nödvändigheten av Nordens politiska
enhet under en nationell dynasti förkunnade Ploug sedan
med känsla och övertygelse i sin tidning »Fædrelandet». Men
han var oförsiktig nog att i en ledande artikel rent ut
förklara, att skandinavismen i första rummet var ett danskt
spörsmål. »Därför att det framför allt gäller Danmarks
nationella självständighet och politiska trygghet, därför
är det som vi ha blivit skandinaver», sade han.
Denna egoistiska uttydning av den skandinaviska idén
förmådde emellertid icke avkyla ungdomen i de bägge andra
länderna. Snart var diskussionen i full gång om en
ömsesidig adoption av svenska och danska kungahuset, så att
den längst levande manliga linjen skulle bli arvsberättigad
till Nordens tre kronor. Men det lät ej dölja sig, att
skandinavismens blomster vissnat, att dess stämning för vart möte
förflyktigats med de tömda punschbålarna.
Oskar I lät emellertid i sin iver för att skapa ett
Storskandinavien på våren 1857 än en gång förleda sig att
frångå sin vanliga försiktighet i diplomatiska ting och i ett
handbrev erbjuda Fredrik VII ett nordiskt försvarsförbund med
garanti även för Slesvig. Men det avböjdes av Fredrik
under hänvisning till att Holstein ej inneslöts i alliansen.
Avslaget grämde kung Oskar så, att hans svaga hälsa fick
knäcken, och sedan kunde han ej fortsätta underhandlingarna,
vilka Fredrik visst icke för sin del velat ha avbrutna
utan endast lagda på annan bog.
Genom Oskar I:s iråkade sjukdom gick ett för Nordens
framtid ödesdigert ögonblick obegagnat förbi. Och det kom
aldrig åter.
Litteratur:
Carl Hallendorff, Oscar I, Napoleon och Nikolaus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
