Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Den svenska kvinnorörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa efemeriska idéer,[1] vilka uppstå och fara fram liksom en
häftig vind men också, på samma sätt som orkanen, hastigt
gå över och lugna sig».[2] Han ville icke vara med om att
beröva kvinnan »denna renhet, denna fromhet, denna
innerlighet, som äro hennes skönaste prydnad», och göra henne
»lika kall, lika känslolös som vi män».
Näste talare på riddarhuset, den framstående liberale
publicisten Dalman, hade en rakt motsatt erfarenhet mot
Erik Sparres att framlägga: han hade »icke så få bekantskaper
bland fruntimmer men hade ännu icke träffat någon enda,
som icke önskat, att lagstiftaren måtte tillerkänna dem den
rätt, varom här är fråga». Nästan samma erfarenhet hade
Lars Hierta, som förmodade, att »samtliga de fruntimmer,
greve Sparre talat vid, varit så vördnadsvärda damer, att
de icke mera kunde till sin fördel begagna den omdebatterade
rättigheten».
Erik Sparres och Dalmans till synes diametralt motsatta
iakttagelser förenades på ett lyckligt sätt i prosten Cnattingii
erfarenhet. Han försäkrade nämligen vid ett tillfälle, att
han ännu aldrig hört någon förståndig(!) kvinna önska en
ändring i lagen om hennes myndighetsblivande.
En i sitt slag oöverträffad samling retoriska praktblomster
åstadkom kunglig sektern Jonas Alströmer. Han karakteriserade
vår tid såsom »emancipationslustans tidevarv». Alla
ville ha frihet, men de behärskades därvid bara av ett själviskt
begär efter »en lössläppt frihet för egen räkning». Och som
ett slags ursäkt därför hade man ett omedvetet behov av att
skaffa även andra den falska förmånen av »en klemig
philantropie. I något av detta», fortsätter vår vältalare, »ligger
även orsaken till strävandet att göra kvinnan, nolens volens,
myndig». För det mänskliga högmodet och själviskheten
ligger det något besvärande i kvinnans beroende ställning.
»Då kräver aktningen för henne att göra henne självständig.
Vore jag kvinna», utropade denne sakkunnige, »skulle jag
dock undanbedja mig en ära, som mången med kännedom
om Guds allvisa ordning, i sann kvinnlighet, icke utan blygsel
skulle kunna bära(!). En självständig kvinna är», bedyrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
