Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftonstjärnan speglade sig i det lugna vattnet. Fjäriln besinnade
sig en stund — så lyfte den de stora vingarna och sköt ut
rakt som en pil över syrenhäckarna i den lugna, klara luften
under ett sakta surrande. Jag kunde ej låta bli att följa
den med ett fröjderop; jag tyckte det var så skönt, så
symboliskt, och i fjärilns befrielse firade jag alla
människosjälars.»
Så hade då denna sökande och spörjande ande äntligen
funnit vägen till ro och harmoni. Hon behövde ej mera känna
sig onyttig och ej heller ensam. Ty i egenskap av berömd
författarinna kom hon i beröring med nästan allt vad Sverige
då hade lysande i fråga om författare och konstnärer, såsom
Geijer, Franzén, Wallin, Love Almquist och den världsberömda
sångerskan Jenny Lind. Tegnér fick hon se först då
han var en bruten man. Det var på hösten 1841. »Hans knän
vackla», säger hon, »och han ser ut, som om han vore sjuttio
år, och är dock blott femtioåtta.» Men hon fann honom
oändligt älskvärd att diskutera med. »Han hör så vänligt på och
erkänner stundom så gott egna misstag och förvillelser.
Tegnér liknar ett tempel, i vars förgård vilda vindar grasserat.
Det heliga har även lidit av dem, men det allraheligaste är
ännu oantastat; där vila lagens tavlor av rent guld, och
keruber med strålande vingar vaka över dem.»
Hennes brev till Tegnér tala om en beundran, som gick
över i riktigt flickaktigt svärmeri. »Söta Tegnér», skriver
hon en gång på sommaren 1842, »skicka mig en lock av ditt
hår, av ditt vita hår! Jag vill hålla av den och kyssa den
med mina ögon, ty man kan kyssa med ögat, och det, tycker
jag, är det vackraste sätt att kyssa. I nästa brev, låt mig få
en av dina lockar!!!» Och när hon fått det efterlängtade
souveniret, utbrister hon: »Tack för din gråa hårlock! Jag
har kysst den med mina ögon och skall ofta göra så. Det
är en blick av ren kärlek, som så vilar över ditt huvud.
Kalla den ’blek, flegmatisk’ och vad du vill; jag känner
att den är innerligare och allvarligare än mången, som
kallas glödande. Och allvaret är kraften i känslan. Det är
också allvaret i min känsla, som gör, att jag mitt i min
tillgivenhet för dig kan strida med dig. Och i vissa ämnen
komma vi alltid att stå som stridande emot varandra, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
