Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlora oändligt mycket mera. »Det ges ju», fortsätter
hon, »något högre än lagen, något viktigare än lagstiftning;
det är den sedliga anda, som ingjuter i lagen sitt välgörande
liv. Kvinnans deltagande i statslivet på samma sätt som
mannen skulle förstöra hennes kvinnlighet, förtaga det
välgörande av hennes inflytande på livet och sederna, och under
striden med männer skulle mankönet snart bli för henne vad
den gamla tanten hos Washington Irving kallade det,
nämligen ’the opposite sex’[1]. När männen vilja ge mig lov att
vara man, då får jag så hjärtlig lust att vara rätt kvinna.
Men när männer upphäva sig och vilja av livet giva kvinnan
en viss ensidig och väl kringskansad del och därutom ej vilja
medgiva henne varken värde eller salighet, se då reser det
sig åter stolt inom mig, och jag ropar — om ock tyst — på
rättvisa och billighet.»
Fredrika Bremers kvinnosaksbok framför alla andra,
hennes »Hertha», handlar om en tragisk kvinnogestalt med
en själ, som törstar efter ljus och luft men förkväves i den
trånga värld, där konvenansen stängt in henne. Såsom
konstverk betraktad står emellertid denna bok långt under de
första »Teckningarna ur vardagslivet». För vår tids
människor är Hertha, denna otroligt ädla, evigt vitklädda unga
dam, alltför genompyrd av sentimentalitet och vidlådes
av en betänklig förkonstling. Boken lider ur konstnärlig
synpunkt i hög grad av de fel, som Geijer en gång
anmärkte på med orden »Du predikar så förbannat,
Fredrika.» Men det oaktat verkar »Hertha» än i dag äkta,
därför att man känner, att hon, som skrivit den, intensivt lidit
detsamma som hennes Hertha.
Har »Hertha» emellertid icke ökat Fredrika Bremers
skönlitterära anseende, så hade boken däremot så mycket större
betydelse som väckelserop, som bevekande maning till dem
som makten hade i nådenes år 1856, att frigöra den ogifta
kvinnan ur hennes omyndighetstillstånd och ge begåvade
flickor tillträde till den högre bildningen. »Är det ej
underligt», skriver hon, »att man alltid frågar gossar, vad de vilja
bliva, vad de hava håg och fallenhet för, och ger dem sedan
tillfälle att läsa eller utveckla sig efter dessa böjelser, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
