Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ofta stödt, ofta hugsvalat mig och frälsat mig från
förtvivlan — mest därigenom att den satt skriften i min
hand och lämnat vägen öppen för att finna evangelium».
Det framlyser tydligt av Fredrika Bremers anteckningar
och brev, hur glad och lätt om hjärtat hon kände sig, då
hon efter genomgånget trosprov vände klostret ryggen. Men
längtansfull blickade hon mot en framtid, då alla
kristendomens bekännare skulle bli så vidsynta, att ingen försökte
tvinga den andres övertygelse eller locka den andre över till
sig, utan skiljemurarna skulle ramla av sig själva.
Idealkyrkan skulle ej fördöma någon redlig sanningssökare eller
utesluta från sin gemenskap någon av de stora andar, som
i alla tider varit ljusbringare åt mänskligheten.
Den berömde amerikanske författaren Hawthorne[1] besökte
Fredrika Bremer i hennes lilla rum i ett stort hus uppe på den
Tarpejiska klippan. Nedanför såg man forum med det gamla
Roms ruiner uppstiga såsom ur en grav. Hennes hem var,
säger han, »det minsta, anspråkslösaste, jag sett i Rom, nätt
och jämnt stort nog att rymma hennes smala säng, hennes
tebord och ett bord, betäckt med böcker, fotografier över
romerska ruiner och några blad, fullskrivna av henne själv».
Men »genom att icke bedja om ursäkt för den trånga lokalen
kom hon oss att i längden icke lägga märke därtill». Av henne
själv tecknar han en liten fin och levande bild. »Det finns
intet bättre hjärta än hennes och ej många bättre huvud»,
utbrister han. »Det rådde hos henne något flickaktigt,
ungdomligt, som berör en mycket angenämt; något av
levnadsmorgonens friskhet och doft finns ännu kvar i denna lilla
vissna törnros. — Hon är ett ofantligt älskvärt litet
fruntimmer, värdig att vara hela människosläktets tant»,
utbrister han till sist.
I Rom fördjupade sig Fredrika Bremer i den klassiska
litteraturen, och den fläkt av antiken, som från dessa skrifter
och från Roms minnesmärken slog henne till mötes,
uppväckte hos henne en längtan till antikens urhem, till
Grekland. Men i hennes själs djup började det sjunga en sång,
som lockade henne ändå längre bort, och orden voro
»Jerusalem, Jerusalem». Där ville hon i samma omgivningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
