Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor
- Kvinnosaksapostlar
- Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Fredrika Bremer. Fotografi 1861. |
Fredrika Bremer började nu känna sig gammal och
längtade efter ro. Lugn och vacker blev hennes livs höst. »Vad
jag känner det gott att vara gammal, att nava barndomens,
ungdomens och medelålderns oroliga tider bakom mig, att
hava ett slags plikt och rättighet att bliva stilla, samla mina
tankar, ’ställa om mitt
hus’ och sedan — sitta
vid elden och spinna!»,
så skrev hon år 1865
till en vän. »Och att
jag får detta här i mitt
barndomshem, det gör
mig ofta så barnsligt
glad och lätt till
sinnet, att jag nästa
förvånas däröver; det
stämmer mig till en
daglig lovsång.» Hon
tillbragte nämligen sin
sista tid i stillhet på
Årsta. Här fick hon
också för alltid sluta
sina ögon. På årets
sista dag gick hon in
i »det tysta,
hemlighetsfulla» bortom
jordelivet. Den krets av
vänner, som stod
sörjande vid hennes kista,
kände sig som
representanter för tusenden
inom och utom Sveriges landamären, vilka i tacksamt minne
bevarade henne. Hennes gamle vän Böklin greps djupt av
underrättelsen om hennes bortgång. »Vid denna tid lade
sig» — säger hans dotter — »en slöja av vemod över hans
lynne, och han klagade stundom, att han kände sig mycket
ensam.» Sin hustru hade han förlorat några år förut.
Halvtannat år därefter fanns han ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0091.html
