- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
92

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skuggor tätnade kring hennes gamle far. Till den yttre
förnedringen kommo sorgerna över hans älskade makas
avtynande i en svår sjukdom och över förlusten av hans båda
söner, som gått till sjös och blevo borta. Men upplyftande
var det att se det hjältemod och den själsfinhet, varmed
hustrun in i det sista sökte hålla modet uppe hos den man,
som hon älskade högre än allt annat på jorden. »Nu måste det
gå», sade hon, »och det går.» Men hon anförtrodde en av sina
döttrar, hur hon måste arbeta med sig själv för »att
undergivet och tacksamt kunna säga: ’Ske Guds vilja!’ Och jag
lyckas nog», tillade hon, »varmt och innerligt förvissad som
jag är, att ingen bättre vet, vad som är oss nyttigt och vad vi
behöva än just Han.» År 1884 kämpade hon sin bittra kamp
till slut med en sista viskning till de efterlevande tre
döttrarna: »Små flickor, var snälla mot Pappa!»

Hennes stackars make hade då fått uppleva ytterligare
bittra besvikelser på livet. Redan första året i Hälsingborg
upptäckte han till sin förfäran en kassabrist på postkontoret,
och detta upprepades sedan två gånger. Hans förtvivlan var
obeskrivlig, ty, som han skrev, »det gäller mer än livet —
det gäller det enda jag har kvar, hedern. Jag kan ju inte ens
ta livet av mig, ty jag har en livassurans, som jag måste lämna
i avbetalning på skuld.» Bristen blev dock betäckt, men
först några år efter hans död kom den sannolika
förklaringen, i det en postvaktmästare blev ertappad med fleråriga
försnillningar vid postkontoret. Men då var redan Emil Key
borta ur det liv, om vilket han under dessa år brukade
anföra Herweghs, den landsflyktige tyske skaldens ord, att
»människohjärtat måste styckvis brytas».

Upprepade hjärnblödningar hade till slut gjort Emil Key
oförmögen att sköta sin syssla och nödgat honom att taga
tjänstledighet. Sjukdomen gick sin obönhörliga gång mot
förlamning och förgängelse, och år 1892, på årets sista dag,
slocknade den flämtande livslågan.

*



Så hade Ellen Key tidigt fått se, att livet är en allvarlig
sak. Och hon tar det också med det allvar, som kräver av
en människosjäl att ge sig hän helt och hållet. Redan som
liten har hon sett på livet och dess företeelser med denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free