- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
102

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Nykterhetsrörelsen och Peter Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett rus ansågs vara en helt oskyldig sak.[1] Därför kunde
man vid tingen få se både domare, nämnd och länsman i
överlastat tillstånd avgöra över människors väl och ve.
Samuel Ödmann berättar, att ännu vid mitten av 1800-talet
var det t. o. m. i prästgårdarna sed att »dricka folk under bordet».

Då redan barnet i vaggan förgiftades med brännvin, är
det ej att undra på, att hälften av alla barn voro döda inom
tredje året efter födseln. Svenska folkets medellivslängd
var blott 35 år, eller lika låg som den nuvarande i Ryssland,
under det att medellivslängden nu i vårt land gått upp till
nära 55 år för män och 57 år för kvinnor, den högsta i världen.
Av de värnpliktige måste vissa år under husbehovsbränningens
gyllene tid nära hälften kasseras vid mönstringarna.
Läkarne ansågo, att orsaken i de flesta fall var »brännvins
njutande i barndomen och ungdomen eller även föräldrars
egen svaghet och armod genom fylleri». Numera har
antalet kasserade värnpliktiga gått ned till omkring 10 %,
varvid dock är att märka att dessutom 7—8 % inskrivas
såsom icke vapenföra.

Men vad gjorde då riksens ständer mot förfallet?

På 1812 års riksdag hörde man hos ridderskapet och adeln
»den nyttiga, inskränkta och för vårt klimat nödvändiga
husbehovsbränningen» försvaras i motsats till den
fabriksmässigt bedrivna bränningen. »Vik härifrån, alla stora,
fördärvande brännvinspannor, och giv the små nyttiga
brännvinspannorna rum!» yttrades i ett memorial.

Hur många var det, som på denna riksdag förde absolutismens
talan? Jo i prästeståndet summa en: domprosten
Jedeur, som bad »i mänsklighetens, i kristendomens, i
fäderneslandets, i de otålige för fylleriets skull förstörde makars
och barns namn och mot alla de gruvliga missgärningar, som
i fylla begås, att det högvördiga ståndet täcktes taga de
kraftigaste steg att bidraga till brännvinets rent av
förbjudande och utrotande
». — En ropandes röst i öknen!


[1] Den kvicke skämtaren Palmær tyckte, att lejonet i Sveriges
riksvapen borde i tre av sina tassar hålla redskap för brännvinsbränning.
Den fjärde tassen borde »lejonet hava ledig, för att därmed klå sig
bakom öronen, när det sent omsider började besinna sitt försupna
tillstånd».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free