Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Nykterhetsrörelsen och Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkan på kroppens organ och påvisade, vilka fördärvliga
följder lasten drog med sig icke blott för drinkaren själv utan
ofta även för dennes barn och barnbarn, ja »allt intill tredje
och fjärde led».
Kung Oskar yttrade en gång vid ett nykterhetsmöte: »Jag
har för alltid avsagt mig brännvinet. Men på det man icke
må säga, att sådant för furstar intet betyder, då till ersättning
vinet står dem till buds, vill jag härmed förklara, att jag även
vill avstå från bruket av vin utom vid nattvarden, vid möjlig
ordination av läkare samt där underdåniga skålar drickas.»
Den främsta drivande kraften i nykterhetsarbetet var
och förblev emellertid Wieselgren själv. Han gjorde resor
genom landet från Skåne ända upp till Norrland och talade
därunder till tusenden och åter tusenden, manande, eldande
ord, ord som trängde genom märg och ben. överallt
befriades slavar ur lastens bojor, överallt väcktes goda krafter till
verksamhet. Hån och smädelser fick han uppbära även nu;
men svika sin livsuppgift — aldrig![1] Då skulle han »känna
sig som en niding», säger han själv.
Men professorn, sedermera ärkebiskopen Henrik Reuterdahl
skrev vid samma tid: »Det börjar bliva för galet med
nykterheten hos oss. Man predikar nu om brännvinet, att
den som har det i sitt hus, har en avgud, som över huset och
alla dess invånare bringar evig fördömelse. Den, som bjuder
brännvin åt en människa, bjuder henne till helvete och mera
dylikt. Vi svenskar kunna nu aldrig hålla måttan varken
i nykterhet eller fylleri. Jag är i färd med att skriva mot den
nya galenskapen. Jag kan göra det, då säkerligen ingen
anser mig vara en patron för[2] dryckenskapen. Förnuft är
i detta som i annat dock det bästa.»
Under ett av sina första nykterhetskorståg sammanträffade
Wieselgren i Västra Göinge med en bonde vid namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
