Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Nykterhetsrörelsen och Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Föreningens ordförande, den gamle nykterhetskämpen
professor C. G. Santesson, var förbudsvän, ända tills han under
världskriget kom på andra tankar. Han såg nämligen, hur
vi samtidigt med de stränga spritrestriktioner, som då
plötsligt infördes, fingo en mängd lönbrännare, spritsmugglare
och spritlangare och hur en mängd individer fördärvade
sig genom att supa »dunder» — smeknamnet på motorsprit —,
träsprit, eau de cologne, hårvatten, salubrin, blanksvärta och
andra farliga surrogat. Liknande erfarenheter ha gjorts i
andra länder. Därur har hos de ledande inom Landsföreningen
för folknykterhet framväxt den uppfattningen, att till
nykterhet av beståndande värde kunna människor icke tvingas
utan endast vinnas på övertygelsens väg. Drinkaren har
alltid möjligheter att skaffa sig ett rus, hur man än genom
lagstiftning söker stänga vägen för honom, mena de.[1]
»En mäktig stad är Tobaksstad,
man röker där och gör sig glad,
och från den staden vägen bär
till Supatorp, som ligger när.
Och därifrån för var minut
går brännvinståget ständigt ut.
Det förer ned till Grälaland
och därifrån till Slagsmålsstrand.
Från Slingatorp och Fyllasväng
till Slösaryd och Sölaäng,
från Fattigholm och Tiggarbo
till Tårefors och Plågabro.
Från Mördarstad och fångenskap
till Pinodal och galenskap;
till sist det för vår drinkarhop
till Döddalstorp och Djävulsgrop.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
