Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans valspråk. Otaliga äro historierna från den ståtlige,
vackre kungens färder i Sveriges bygder, om hans hurtiga
uppträdande och saftiga infall. Det är allmogeberättelserna
om »Prins Karls jakt», om »Karl XV och dalkullan», om »Karl
XV:s skyddsling» och allt vad de heta. Riksbekant och
symbolisk för hans enkla, genomsvenska naturell var hans
smak för sill och »ofingrad» — d. v. s. oskalad potatis.
På sitt kära Bäckaskog var Karl alltid road av att vara
med på slåttern och höskörden. Det hände, att han själv
satte sig upp på ett hölass och körde både höet och drottningen
hem, under det han trallade och sjöng med hög röst. Nästan
var dag tittade han in i mejeriet, språkade med mejerskan,
»gamla mor Johanna», och fick sig en skopa mjölk.
 |
| »Vid skogsbäcken». Karl XV:s sista tavla. Människorna äro efter vanligheten ditsatta av August Malmström. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
