Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genast första möteskvällen lät emellertid kung Karl kalla
honom till sig i sitt tält, samtalade länge med honom och
försökte på allt sätt trösta honom. Därpå förde konungen
honom med sig ut i tältgatan och gick där länge med honom
av och an med armen om hans hals under vänligt samspråkande
för att visa folk, att sonen ej borde dömas för faderns
brott.
Det finns många sådana exempel på Karls omtänksamhet
om medmänniskor, som hade det svårt. En »gladare givare»
än kung Karl får man också leta efter. Typiskt för hans
levnadsglada sätt att muntra upp »de små i samhället» var
hans vana att sticka cigarrer till vaktposter, nattvakter och
kuskar, som han passerade. Det finns anekdoter om hur
kuskar, som slumrat in på sin kuskbock, fått sig en cigarr
stucken i munnen av ingen mindre än den förbipasserande
könungen.
I Karl XV:s förtroliga brev möter oss en vacker och
sympatisk bild av en verklig människa. Läs t. ex. vad han skriver
till sin Uppsalavän Gunnar Wennerberg på våren 1851, då
Gluntarnes skald gjort ansökan om ett resestipendium för att
i utlandet studera estetik:
»Min heders vän!
Med glädje fattar jag pennan i dag! Jag kan säga dig,
att numera intet hinder finnes för din resa utrikes! Genberg[1]
har sagt mig, att din ansökan är bifallen. Hälften kan du
lyfta i höst, i november eller december månad, och andra
hälften nästa vår, i februari eller mars. Skulle du tro, att ett
par hundraden till vore nödigt, så låt det ej hindra dig!
Villig som med glädje skall jag vara den vän i viken, som
fyller den lilla bristen! Res med nöje och nytta — det är den
enda önskan, jag skickar med dig på färden, ävensom att du
icke glömmer dina målarvänner. Av erfarenhet skall jag dock
ge dig ett råd, kanske anat förut av dig, men nu av den
utsagd, som önskar ditt väl: Akta dig för landsmän under
resan!
Det är ett hårt ord, ty mer tjusande än musik äro de
hemlandstoner, som modersmålet giver oss bland främmande. —
Men glädjen att se, att språka med dem förer oss bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
