- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
139

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det mål, vårföre vi reste. Du, som trives väl bland glada
människor, du som själv kan liva andra, du får svårt för dig
själv och svårare att bli kvitt den hängsjuke landsmannen,
som ofta begagnar dig som ett positiv att väcka en slumrande
ande, ett förslöat sinne.

Alltså märk detta! Och skulle hemsjukans mara rida dig
bland Alperna eller vid Seine, skulle svenskar eller norrmän
försöka missvisa magnetnålens riktning, så se mot Polstjärnan,
snillets vägvisare, och res som Odysseus med vax i öronen!

Farväl, min bäste Gunnar! Du tar mig nu för gamla
’Hoppenrath’[1], som håller en moralkaka, men du känner mig för
väl att misstycka.

                        Din trofaste vän Carl.»

*



I överintendenten Fritz von Dardels intressanta »Minnen»
får man ofta se Karl XV intime. Dardel tillhörde först som
adjutant och sedan som kabinettskammarherre konungens
intimaste vänkrets. Men hur sympatiskt han än var stämd
mot kungen, är han i sina minnesanteckningar hänsynslöst
uppriktig. En gång mot slutet av Karl XV:s kronprinstid
sammanfattar han sitt omdöme sålunda: »Så fort man är
på tu man hand med kronprinsen, är han anspråkslös och
naturlig; han tillstår sina fel med utomordentlig godmodighet
och visar den största älskvärdhet gentemot sina intima vänner,
vilka då hava rättighet att säga allt vad de tänka. Befinner
han sig däremot i större sällskap eller tillsammans med
främmande personer, blir genast hans uppträdande ett annat.
Han blir då gascognare från topp till tå, skryter över allt
både vad han gjort och icke gjort, vill förvåna genom sin styrka
och vighet samt tål icke att bliva överträffad av någon.
Understundom blir han härigenom outhärdlig, såsom då han,
endast för att väcka uppseende, framställer omöjliga och
löjliga påståenden, mot vilkas giltighet han ej medgiver
någon invändning. Hans samtal med damer rör sig nästan
uteslutande om hans egen person.»

Ett årtionde senare nedskriver Dardel följande skarpa
omdöme om sin kunglige vän: »Kungen är i allmänhet föga



[1] Gluntens stränga moster, fröken Hoppenrath, »hon som bor på
Dragarbrunn och håller mig med mat».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free