- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
141

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pion samt tycktes mera förlägen än smickrad över denna
hyllning.»

*



Trots allt vad en givmild natur slösat på Karl XV av de
egenskaper, ur vilka den omedelbara livsglädjen springer
fram, blev han icke någon verkligt lycklig människa.
Därtill var hans lidelsefullhet för övermäktig. Hänsynslöst följde
han det heta blodets lockelser, och så bräcktes hans
ovanliga kroppskrafter i hans bästa mannaålder. Hans ungdoms
kärlekssaga fick ett vemodigt slut. Den var fin och skär som
Gustav Adolfs och Ebba Brahes men slutade ock som den.
Hans »blida, ljuslockiga, blåögda» ungdomsideal, som han så
innerligt älskade och aldrig kunde glömma, blev en högt
aktad mans älskade maka,[1] men ej heller hon glömde
någonsin den vackra ungdomsdrömmen. Till hennes dyrbaraste
minnen hörde sedan de poem, hon fått av den unge
fursten: »Till den saknade», »Den bortflugna» o. s. v. Någon
tid före sin död yttrade Karl sorgset till hennes broder:
»Din syster har varit min enda kärlek. Hade hon blivit
min, så hade jag varit en annan människa.»

Med hela glöden av sin eldsjäl sökte han sedan efter kärlek,
efter lidelsefull ömhet, men den trofasta, blåögda,
ljuslockiga, som motsvarade hans ungdomsideal, henne fann
han aldrig mer. Och hans vackra, goda ögon fingo tungsinne
och vemod i blicken. I en otryckt liten dikt skildrar kung
Karl detta sitt sökande efter en kvinna, som kunde likna den
saknade ungdomsvännen:

»Rätt mången gång i mina drömmars villa
såg jag en bild så ren, så spegelklar;
dess åsyn gav min själ en frid så stilla,
och nu jag känner, vems den bilden var.
— — — — — — — — — — — — —


[1] Hennes namn var Eugenie Montgomery. Hon blev gift med
godsägaren friherre W. Liljencrantz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free