Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under de sista månaderna av hans liv hotade att överväldiga
honom, yttrade han stilla till sin förkrossade omgivning:
»Jag lider vad jag förtjänat; jag har gjort upp min räkning
med Gud, och jag tror, att jag fått förlåtelse.» Han uttalade
den bestämda önskan, att landssorg ej skulle påbjudas efter
honom, och att varken sorgkantat eller personalier skulle
förekomma vid hans jordande. »Jag har ju ingenting gjort»,
tillade han.
Ej behöver man vara bekajad av några idéer om kungliga
privilegier på det erotiska området för att förstå, hur
ojämförligt mycket svårare än för vanliga dödliga frestelserna
måste ha varit för den lidelsefulle prins, som en gång skulle bli
konung, omgiven som han var av sköna kvinnor, som blevo
»alldeles galna» i den vackre ynglingen med kunglighetens
glans omkring sig, och som ingenting högre trängtade efter än
att få falla i hans armar, ja som sägas ha sökt honom minst
lika mycket som han dem.[1] Man kan omöjligen, om man vill
vara rättvis, döma honom på samma sätt som en vanlig
yngling, omgiven av det skydd, som ett enkelt och lyckligt
borgerligt hem ger. Man kan ej blunda för denna skillnad,
hur högt man än skattar en konung, som även i sitt enskilda
liv är ett föredöme för sitt folk.
Kungliga personer kunna ju blott i undantagsfall inom
äktenskapet finna den lycka, som där är beskärd dem som få
följa hjärtats röst vid valet av maka. Karl XV:s gemål,
prinsessan Lovisa av Nederländerna, var dotterdotter till den
sköna drottning Louise av Preussen, den ädla kvinna, som
fick lida så mycket, då Napoleon I med järnhäl förtrampade
hennes land och behandlade henne själv med hånfull
överlägsenhet. Genom en sträng uppfostran i barndomen hade
drottning Lovisa blivit till den grad blyg, att man vid
offentliga tillfällen nästan kände medlidande med henne, därför
att hon var tvungen att representera. Hemmet var hennes
värld. Där var hon den goda husmodern. Där var hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
