- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
145

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glad och hurtig.[1] Utanför hemmet var välgörenhet hennes
högsta lycka. Flera äro de inrättningar, som ha den
godhjärtade landsmodern att tacka för sin tillkomst, och åt
ännu många fler ägnade hon sig med moderlig ömhet, såsom
åt »Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn» och
den uppfostringsanstalt för dövstumma barn, som bär namnet
»Tysta skolan». Folkets breda lager »tyckte om hennes enkla
sätt utan alla anspråk, hennes hederliga tafatthet och goda
holländska ansikte», säger Fritz von Dardel.

I sin vackre, ståtlige gemål var drottning Lovisa betagen
från första ögonblicket, och trots den djupa smärta, som hans
fel så mången gång vållade henne, älskade hon honom högst
av allt på jorden. Fritz von Dardel skriver om detta ömtåliga
ämne: »Ehuru drottningen led mycket av sin flyktige gemåls
snedsprång, vilka omöjligen kunde vara för henne okända,
så gjorde hon aldrig någon hänsyftning härpå; endast
nervkriserna, då hon var förtvivlad, uppenbarade för
omgivningen hennes hjärtas tillstånd. Den ömma vård, för vilken
hon vid dessa tillfällen var föremål från monarkens sida, återgav
henne dock alltid snart jämvikten.»

Enkel och hjärtlig var tonen mellan de bägge makarna,
såsom man bäst kan se av de brev, hon skrev till »sin Calle».
Den ädla kvinnan var för kung Karl en trofast vän, och hon
rådde ej för, att hon ej kunde bli något mer för honom. Dardels
omdöme om henne, skrivet på den tid, då hon ännu var
kronprinsessa, utfaller sålunda: »Fastän rättrådig,
plikttrogen och ej fallen för intriger, saknar dock kronprinsessan


[1] Betecknande för henne är följande episod. Sent en afton på
eftersommaren 1868, just som drottning Lovisa på Ulriksdals slott stod i
begrepp att gå till sängs, fick hon höra ljudet av en ångvissla från
Edsviken. Det var en liten ångslup, som i beckmörkret inte kunde
hitta vägen till bryggan. Hon ropade då: »Hallå», vilket från sjön
besvarades med frågan: »Varifrån kommer rösten?» — »Från stora
verandan på Ulriksdal — ligg still — lanternor komma strax!» blev
drottningens svar. Hon lät nu ställa ut lyktor på stranden, propellern
började plaska igen, och båten lade lyckligt till vid Ulriksdals brygga.
Kaptenen blev något till både glad och förvånad, när han fick veta,
vem det var, som hjälpt honom.

Den dam, som berättat historien, frågade en gång senare kaptenen
på ångslupen, om han kom ihåg tilldragelsen. Han svarade genom att
visa den frågande sin journal, vari hon läste: »Den 23 augusti 1868:
Drottning Lovisa lots.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free