- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
150

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den sista under Oskar I:s tid — hade äntligen befriat svenska
folket från det urmodiga och tryckande konventikelplakatet
och givit medlemmar av statskyrkan rätt att hålla enskilda
sammankomster för gemensam andaktsövning. 1859—60 års
riksdag gick vidare på reformstråten. På regeringens förslag
upphävdes nu den från striderna med påvekyrkan härstammande
lag, som bestraffade avfall från »den rätta evangeliska
läran» och övergång till »en villfarande lära» med
landsförvisning. Vidare fingo främmande trosbekännare hädanefter
rätt att på vissa villkor bilda egna församlingar med fri
religionsövning. Därmed hade vår statskyrka börjat frigöra
sig från den egenrättfärdiga uppfattning, som låg kvar som
ett minne från forna strider på liv och död med den
romersk-katolska kyrkan, att »extra ecclesiam nulla salus»[1] för att i
stället anamma det vidsynta i Fredrik den Stores av
upplysningstidens idéer präglade program: »I mitt land får var
och en bli salig på sitt sätt» eller — för att uttrycka saken
med t. ex. Fredrika Bremers mera innerliga och positiva
program: »Min kyrka är den, i vars högkor Luther, Washington
och Vinet, Sancta Birgitta och Florence Nightingale må
bedja och lovsjunga tillsammans, ja ur vars vida
tempelgångar ingen är utesluten, som allvarligt sökt och älskat det
högsta goda, denne må nu heta Laotse, Zoroaster, Buddha,
Sokrates eller Spinoza.»

Ett ytterligare steg på den religiösa fördragsamhetens väg
tog 1859—60 års riksdag genom att utvidga den religionsfrihet,
Gustav III givit judarne, därhän, att dessa numera fingo
ej blott bosätta sig var som helst i riket och där förvärva
fast egendom utan också ingå äktenskap med kristna
trosbekännare.

Året 1864 är särskilt märkligt för förordningen om
fullständig näringsfrihet
[2] samt genom den nya strafflag,
som då utfärdades efter att ha blivit antagen av ständerna
året förut.

Den gamla missgärningsbalken med sina grymma och
förråande straff hade alltför länge stått i strid med en
humanare tids rättsmedvetande. En del brott — t. ex. tjuvnad —,


[1] Utanför vår kyrka ges ingen räddning [för själarna].
[2] Se bd. VIII: 483.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free