Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1841 års riksdag. Men när riksdagen var slut, blev det klent
med utsikterna för den unge extraordinarien. Den vackra
titeln av kunglig sekter hjälpte inte stort. Orvar Odd sade
om detta slags unga herrar: »De så intet, intet heller
uppskära de, men Salomo i all sin härlighet var icke så klädd
som en av dem.» — Louis De Geer berättar själv om hur
han hade det denna tid: »Mitt levnadssätt var ordnat på
den sparsammaste fot, så att jag t. ex. ett par år bodde i
ett rum inåt gården i Trumpetarebacken, som med möbler,
eldning och städning kostade 150 rdr om året. Jag drack
aldrig vin, öl eller punsch på eget konto, spelade icke kort
och rökte icke tobak. Det enda, varuti jag jämförelsevis
utvecklade en ringa lyx, var uti kläder, i det jag hade själve
Kæding till skräddare. Men detta var också nödvändigt, då
jag umgicks och ville umgås i Stockholms högsta sällskapskretsar,
fastän jag härvid föreföll mig själv såsom en Don
Ranudo de Colibrados.[1] Min kassa var nämligen icke sällan
tom, och en gång måste jag sälja min klocka, som inbringade
7 rdr, för att kunna livnära mig, till dess nästa inkomst utföll.
Sedan fick jag springa och se på kyrktornen, vad klockan var,
för att passa på mina bjudningar i de förnämsta hus.»
År 1845 ljusnade det något för den lovande unge mannen.
Då fick han sin första ordinarie anställning, såsom kopist
i justitiestatsexpeditionen med 600 riksdaler i lön.
Trots denna klena inkomst och ovissa framtidsutsikter
lyckades den unge baronen vinna en av Skånes mest firade
skönheter, Caroline Wachtmeister på Vanås. Självaste prins
Karl lyckades icke slå honom ur brädet. Vackert och rörande
har han själv skildrat sin kärlekssaga i sina »Minnen», och
vackra äro de ord, han i sin ålders höst ägnade sin
ledsagarinna genom livet: mest av allt prisade han lyckan att ha fått
en sådan hustru; och hans högsta återstående önskan för detta
livet var att icke behöva överleva henne.
Tidigt blev De Geer hovrättsassessor, därefter president
i Göta hovrätt och år 1858 justitiestatsminister.
Louis De Geer var inget snille, allra minst i sina egna ögon,
men han var en klarsynt och sällsport redbar statsman. Hans
personlighet karakteriseras ypperligt av hans egna ord i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
