Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiska världen . . . ja, mina herrar! I haven läst historien
såväl som jag, och dess lärdomar behöver jag således icke
för eder framlägga. Att alltid tveka, att oupphörligt söka
uppskov, även då man inser, att någonting måste göras, blir
ett betänkligt fel. Ett manligt sinne fordrar, att man i sådant
fall med mod och förtröstan underkastar sig den uppoffring,
som är nödvändig.
Mina herrar! — Stunden nalkas! — Beslutet måste fattas!
— För min del sker det utan tvekan. Jag nedlägger villigt
och med glatt sinne den sköld och den rätt, jag själv
förvärvat. Och jag hoppas, att ridderskapet och adeln genom
ett högsinnat beslut, värdigt dess stora anor och dess
medborgerliga dygd, skall undgå ända till skenet att styras av
själviska bevekelsegrunder och i stället skall hänga en ny
krans — kanske den skönaste av alla — i sitt minnes och sin
äras tempel — ett tempel, som är oförgängligt.»
Talrika, starka och ihållande bifallsrop följde, enligt
protokollet, på detta anförande.
Sedan ytterligare tvenne talare uppträtt och ropen på
proposition förnyats »med särdeles styrka och häftighet», avgavs
det sista yttrandet under debatten av herr Mauritz Brakel,
som slöt sitt andragande mot reformen med följande ord:
»Snart, mina herrar, skola de små hoprullade papperslapparna
avgöra, huru representationen hädanefter kommer att
gestalta sig. Skulle deras domslut utfalla för den sak, som
vi ogilla, skola vi dock alltid, lika ärligt och troget som vi
nu hava bekämpat den, söka medverka, att dess följder bliva
så goda, de kunna. Vi skola städse göra allt vad i vår förmåga
står, för att den skall lända till fosterlandets framtida båtnad,
trygghet och utveckling i det goda, ädla och stora.»
Vid sidan av den verkliga vältaligheten i sådana anföranden
som de Geers, Gripenstedts och Henning Hamiltons hade
onekligen mycket av riddarhusretoriken varit sådant, att det
mer än väl förtjänar Strindbergs gisslande ord i »Det nya
riket»: »Så mycken smörja här pratades, så mycken
förfalskad svensk historia, så mycken chauvinism, sabelskrammel,
uppgrävningar, trumvirvlar! Leipzig och Lützen, till
och med Pultava, Hannibal och Karl XII, Gustav II Adolf
och Epaminondas, Sturar och Vasar men först och sist:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
