- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
177

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blivit omöjligt att försvara.[1] Det var ju, som domprosten
Sondén suckade, inget annat att göra i ett fall som detta än
att handla efter Mästarens ord att »ej stå det onda emot». Och
en av hans meningsfränder, prosten Schmidt i Linköpings
stift, ställde sitt hopp till att Vår Herre förmådde »bevara
land och rike, vilka usla redskap och verktyg det än i nåder
behagade honom utvälja till att tjäna hans avsikter».

Så blev det ärkebiskopens klubba, som oåterkalleligt
beseglade de fyra ståndens dödsdom över sig själva.

Nytt jubel i landet!

Men i jublet blandade sig ett eko av Karl XV:s ord: »Nog
går det i min tid, men Oscars pojkar får ett helvete.»

Och »Ydredrotten»[2] utgöt i ett brev till vännen
Stenhammar sina bekymmer över att »det ärorika Sverige nu
nedsjunkit uti demokratiens djupaste gyttja».

*     *
*



Följande dag, den 9 december, skulle ridderskapets och
adelns protokoll för den 4—7 december justeras. Då var
det en mängd ledamöter, som offentligen fritogo sig från
ansvar för beslutet genom att reservera sig däremot.
Märkligast var Henning Hamiltons anförande.

Han talade högstämda ord om en riddersmans plikt »att
efter förmåga hålla sin sköld blank, så att den, så vitt möjligt
är, må ofördunklad återspegla bilden av stora förfäder», och
menade, att adeln svikit sin plikt mot de hädangångna
genom att utan tillräckliga skäl bortkasta rättigheter, som dess
förfäder genom sina förtjänster förvärvat.

Han slutade sitt tal med dessa ord: »Jag sade nyss, att jag
blivit besegrad; men med Guds hjälp skall jag icke så snart
säga, att jag är krossad. Så länge ännu den blågula flaggan
bäres högt i striden mot den röda, som med smekande ord
inen hotande åtbörder vågar nalkas vår urgamla konungatron,
skall jag finnas på min post, hur obemärkt den än må vara;

[1] Men det sades, att om den strängt konservative riksarkivarien
Nordström, som vid föregående riksdagar varit Vetenskapsakademiens
representant i prästeståndet, varit med nu, så skulle han säkert ha
begärt votering »för att pina prästerna», dem han icke älskade.

[2] Se bd VIII: 282.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free