Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XV:s glada dagar
- Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högburna huvudet, de kvicka ögonen och det intagande sättet
stod där nu som en utmärglad försagd gestalt, med utseende
av en ödmjuk brottsling. Likväl var det mera rädsla än ånger,
som stod att läsa i hans drag, och under hela vår samvaro
yttrade han ingenting i ord, som kunde sägas utgöra någon
bekännelse.» Kort därefter flyttade han med sin trofasta
maka över till södra Frankrike och levde där flere år ännu.
* *
*
Den 22 juni 1866 sammanträdde riksens ständer för sista
gången. Lantmarskalken, greve Lagerbjelke, gav uttryck
åt stundens högtidliga allvar genom orden: »Det gives
ögonblick i nationernas liv, då tidens steg likasom höras; och
ett sådant ögonblick är det, som nu är inne, då svenska
folkets urgamla representation, Sveriges rikes ständer, för
sista gången stå församlade omkring konungens tron.» Och
med följande ord lämnade han ifrån sig lantmarskalksstaven:
»Lagar kunna förändras, rättigheter kunna upphöra, men
kvar stå plikterna mot fäderneslandet; och bliva dessa plikter
väl uppfyllda, föga bekymrar det den sanna adeln, var uti
samhället dess plats ställes.»
Ärkebiskop Reuterdahl sade prästeståndet sitt farväl
med de vackra orden: »Då jag säger, att vårt arbete är för
alltid slutat, säger jag detta utan fröjd men också utan
vemod. Vad som har skett har Herren tillåtit ske. Han
har därmed haft sina ändamål. Vill han därmed låta någon
välsignelse tillflyta vårt folk — och vem vågar neka
möjligheten av detta? — vårföre skulle vi då känna vemod?
Och vill Gud därigenom tukta och straffa, så må vi vara
undergivna och tacksamme. Tuktan och straff komma icke
oförtjänta. För knot må vi även av det skäl taga oss till
vara, att vad som skett utan tvivel har sin anledning i redlig
avsikt och vacker välmening hos en stor del av upphovsmännen
och befrämjarne. I övrigt är ansvaret för vad dessa
gjort deras eget. Vår rätt är icke att kalla dem till ansvar.»
Till sist uppstämdes psalmen »Herre, hela riket akta!».
De sista orden i bondeståndets protokoll förmäla, att
»ståndet åtskildes efter en kort stund, ägnad åt enskild, tyst
andakt».
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0182.html
