Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - En äkta stockholmare från reformbanketternas och representationsförändringens dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bad honom försöka medla. Men Blanche bara höll på att
skymfen måste avtvås i blod. Och i Freja skrev han om
sin vederdeloman: »Vem är då denne? Är det en person
ur den råaste, mest fördärvade hopen, om hederns och
allmänna moralens bud okunnig? Nej, det är en man med
överlägsen talang och bildning, en man, som varit förste lärare
vid ett allmänt läroverk, en skriftställare, som vunnit en
stor och i många avseenden välförtjänt författarära, en
man, som därtill bekläder en prästmans dyrbara kall att
tolka religionens sanningar och bland folket sprida
sedelärans renaste föreskrifter.»
Almquist å sin sida fortsatte med sina nålsting.
Så gick det drygt en månad. Men en kväll mötas de båda
antagonisterna i Strömparterren. Blanche rusar mot
Almquist, drar honom bort till en avsides vrå och — spottar
honom i synen. Almquist vänder sig om och går utan att
yttra ett ord. Blanche likaså. Till hans heder kan dock sägas,
att han var skamsen. Och till slut tröttnade han vid
alltsammans, vid tidningen, vid hela pressen och lämnade Freja
åt andra. I stället ägnade han sig åt skönlitterär produktion.
Under en tidrymd av blott tio år författade eller bearbetade
han ej mindre än trettiosex teaterpjäser och skrev romanerna
»Flickan i Stadsgården», »Vålnaden», »Banditen», »Första
älskarinnan», »Sonen av Söder och Nord» samt ett par större
berättelser och flere mindre.
På det dramatiska området är Blanche det nya svenska
lustspelets grundläggare. Hans typer äro genuint svenska,
tagna på kornet och ha därigenom varaktig betydelse för
vår litteratur. Priset i popularitet tar nog än i dag hans
folkligt lagda skådespel »Engelbrekt och hans
dalkarlar, med kupletter, körer, melodramer och marscher».
Aldrig förfela repliker sådana som dessa sin verkan, när de
framsägas inför kung Erik på äkta dalkarlsmål av den som
spelar dalmasen Sven Ulfsson: »Ä’, du kungen, du, som
sitter på granna ställningen där? Hör du — du har ena jäkliga
fogdar där oppe i Dalom, du!»
En rörande scen är den, där Sven Ulfsson bjuder de
kungliga på barkbröd och drottningen fäller tårar, när hon
smakar på det. Då utbrister dalkarlen: »Jag tror du gråter, mor!
När det droppar från himlen, så blir det välsignelse på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
