- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
189

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - En äkta stockholmare från reformbanketternas och representationsförändringens dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dåliga kvinnor! Djupt sörjde han dock förlusten av sin hustru
— när han misslyckats i försöket att smuggla henne i en
hyrvagn från Hagalunds värdshus in till Stockholm. Vilket
spännande ögonblick, då den gamle jovialiske f. d. majoren,
numera tullinspektören vid stadstullen, tar hand om den
sköna för att å kungl. tullkammarens vägnar obducera henne
och konstaterar hennes inre värde: idel brysselspetsar, de
näpnaste guldur, de vackraste silkesstrumpor och
sammetstyger!

Vem har ej gripits av Blanches skildringar från Danvikens
dårhus, där den olyckliga mamsell Alm ideligen upprepar sitt
»Ifvarsson skall brinna!» ända tills den dag, då Ifvarsson, som
gjort henne olycklig för livet, verkligen brinner inne på sin
prästgård! Vem har ej beundrat den manhaftiga, rejäla
månglerskan vid Röda bodarna, som tvingade kammarskrivaren
att gifta sig med hennes dotter, som han förfört! Vem har
ej med tårade ögon läst hyrkuskens rörande berättelse om
»Spanska Svarten», den granna kolsvarta hingsten, som
tillhört spanske ministern men för sina dåliga bakbens skull
degraderats till likvagnshäst och är slut efter ett år av svält
och stryk!

Dråplig är också Kalle Utter, Blanches kanske roligaste
skapelse som typ, som med sina ogenerade fasoner uppväcker
namnlös fasa hos det högvälborna herrskap, där han råkat
bli informator. Med hjälp av sina enorma kroppskrafter sätter
han sig genast i respekt hos den högadligt sinnade betjänten.
Sedan presenterar sig Kalle Utter själv för det högförnäma
herrskapet. Men då han vänligt sträcker fram sin hand mot
herr baronen, besvarar denne informatorns belevenhet genom
att med förnäm vårdslöshet räcka fram blott ett finger. Då
kommer Kalle Utters kända färdighet i fingerkrok till sin rätt,
och baronen förlorar lusten att hälsa på det sättet.

Sin lärjunge gör sig Kalle Utter underdånig genom att vid
behov applicera sin kraftiga hand »på det ställe, där
moderskärleken och lärarenitet ofta gå hand i hand för att
samverka till danandet av den bättre människan och dito
medborgaren».

Den köld, som från den friherrliga familjens sida möter
informatorn, när han ogenerat slår sig ned vid middagsbordet,
förmår han, märkvärdigt nog, icke tina upp varken genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free