Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - En äkta stockholmare från reformbanketternas och representationsförändringens dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
buktaleri, vari han är en erkänd mästare, eller andra lika
uppfriskande sällskapstalanger. Till sist avbryter baronen
alla hans bemödanden att skapa en trevlig stämning genom
att ryta till: »Herre, jag vet inte, vad som hindrar mig
från att kasta er utför trapporna!» — »Vet ni inte? Men det
vet jag», svarar Kalle Utter. »Det blir allt jag, som kommer
att sätta p för den saken. Emellertid antar jag utmaningen
med största nöje. Kalla upp era drängar, ju flere dess bättre!
Ack, jag behövde verkligen denna lilla muntration efter en
så eländig middag!»
Men den som lämnar herrgården i det finaste ekipaget och
inte i gästgivargårdens bondkärra, såsom herr baronen först
bestämt, det är allt Kalle Utter det. Förty för mindre pris
än så visste baronen att han inte skulle kunna bli av med den
förfärlige karlen. Han hade gärna bestått fyrspann, ifall
Kalle Utter fordrat det.
»Ett äventyr i Hagaparken» bjuder också på många, om
ej så troliga, dock verkligt roliga poänger, då två beskäftiga
mödrar under en utfärd i det gröna av yttersta krafter
stimulera var sin förhoppningsfulle son att visa sina konster
inför mamsell Christine Linström, ungmön med den vassa
näsan visserligen men också med sina säkra sex tusen riksdaler.
Stridens vågor gå höga i denna kamp om ett kvinnohjärta.
Men när kryddbodbetjänten herr Lagge fattar
gitarren och sjunger »Uppå fältets gröna parker»,
»Mossbelupen hydda» och »Lebe woln, förgäs mig nicht», då skälver
Figge Höglunds, hyrkuskbokhållarens, mor av oro och ångest.
»Kan du då ingenting, olyckliga barn?» viskar hon till
sonen.
Jo vars: han lägger i dagen sina färdigheter i den ädla
konsten att gå på händerna och hjula, och det med sådan
framgång, att Christine hult småler mot honom. Men vad
förmår väl Figge Höglunds akrobatik mot herr Lägges bragd,
då han på en vink av den hulda tillbedda kastar sig i
Brunnsvikens dyiga bölja! Låt oss dra en slöja över det uppträde,
som därpå följer!
En präktig rad av typer ur människolivet drar förbi oss
i Blanches »Bilder ur verkligheten». Det är »Finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
