Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Den nya riksdagen och lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkt sinne för andra näringars behov och än mindre för
vetenskap och konst — nej praktisk nytta skulle det vara med
allting! Och sparsamhet med statens medel! Mot alla försök
till utvidgning av byråkratins makt på bekostnad av den
folkliga självstyrelsen satte bönderna också ett segt motstånd.
I försvarsverket såg flertalet av dessa betänksamma bondemän
egentligen mest en dyrbar lyx, som det gällde att begränsa
så mycket som möjligt. Att vi någonsin skulle kunna behöva
med vapen i hand försvara vår frihet var en tanke, som aldrig
gick i dem.
En mängd av dessa bönder litade ännu liksom på
ståndsriksdagens tid till skrivkunniga vänner vid alla viktigare
anföranden. Det hade både Anders Danielsson och Nils
Månsson i Skumparp gjort. På deras tid var det Lars Hierta och
hans syssling Gustav Hierta, som hjälpte sina vänner bland
bönderna och regerade ståndet. På 1870- och 80-talen var det
icke få motioner, som för allmogemäns räkning skrevos av
häradshövding J. O. Hultgren och den egentligen liberale,
alltid entusiastiskt demokratiske kapten Julius Mankell.
Hultgrens taxa var 5 riksdaler stycket. Det ansågs nämligen
på den tiden rent av som en plikt för varje riksdagsman att
väcka åtminstone en motion vid varje riksdag. En annan
person, som också rätt villigt hjälpte de goda dannemännen,
frågade en gång en riksdagsman, som anlitat Hultgren: »Men
Ni bestämde väl åtminstone själv, vad motionen skulle handla
om?» — »Nej då», svarade bonden något förtrytsamt, »när
Hultgren tog betalt, så skulle han väl göra det också.»
Bönderna i andra kammaren sammanslöto sig och bildade
det s. k. lantmannapartiet, som gjorde till sin främsta
uppgift att genomföra sparsamhet med statens medel samt
befria jordbrukarne från indelningsverket och från en
del skatter, som drabbade endast deras egen samhällsklass,
de s. k. grundskatterna. Var det rättvist, sporde de,
att jordbrukarne ensamma skulle underhålla största delen
av landets krigshär?
Efter många och långa strider lyckades lantmannapartiet
driva igenom sina önskemål. Men de stora samhällsreformer,
som skulle blivit den utlovade frukten av representationsreformen,
de torkade in. Tiden var ej längre de frisinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
