- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
207

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tur fått veta det, när Hamiltons anteckningar om 1863—64
års politiska händelser för några år sedan blevo tillgängliga
för forskningen. Man vet nu, att Karl XV på Skodsborg med
friskt mod lovat, att ifall tyskarne ryckte in i Holstein,
skulle han genast med 20,000 man svenska och norska
trupper komma till Slesvigs försvar.

Den gängse uppfattningen av Skodsborgsmötet har till
för ej så länge sedan varit den, att Karl XV handlat alldeles
efter sitt eget huvud, drivit en »personlig» politik, vars
konsekvenser sedan kommo som en fullständig överraskning
för hans utrikesminister, Manderström. I och med att vårt
diplomatiska aktmaterial emellertid efter de lagstadgade
femtio årens förlopp blivit tillgängligt för den historiska
forskningen har uppfattningen på denna punkt beriktigats.

Det finns nämligen i utrikesdepartementets arkiv en del
skrivelser från Manderström till våra beskickningar i
London, Paris och Köpenhamn, som visa, hur saken förhåller sig.
Omedelbart före Karls avresa från Stockholm till Skodsborg
uppsatte Manderström i samråd med konungen två
lika lydande depescher till svenska sändebuden i London
och Paris, i vilka han ställde sig helt på Danmarks sida i fråga
om Slesvig. Han framhöll, hur viktigt det vore i fredens
intresse, att västmakterna redan nu gåve Danmark sitt stöd
mot Tysklands anfallsplaner, ty ifall konflikten utvecklade
sig till krig, så — heter det — »skulle våra dyrbaraste
intressen ingalunda kunna tillåta oss att i lugn se våra grannar
duka under», eftersom turen sedan kunde komma till Sverige
självt.

Och en vecka senare skriver Manderström till London:
»Det kan icke förnekas, att i och med det att tyska trupper
rycka in i Holstein, blir Slesvigs gräns allvarligt hotad; och
en dylik eventualitet skulle oundvikligen försätta oss i det
läget att nödgas fatta de allvarligaste beslut.» En sådan
ytterlighet önskade svenska regeringen dock undgå, och
därför borde västmakterna använda hela sitt inflytande på
att avvärja ett krig mellan Danmark och Tyskland.

Av en samtidig skrivelse till Hamilton, däri Manderström
delgav honom innehållet i sina skrivelser till London och
Paris, framgår, att utrikesministern visste, att Karl XV höll på
att göra upp ett avtal med Fredrik VII, men däremot icke vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free