Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en pepprad skrift[1] av onämnd man
om sista upprorsstriden.
Jag vräkt den oläst som på nåd
ibland mitt andra bokförråd.
Jag tog den ned från hyllan, satt
och bläddrade i bladen,
jag råkade att så få fatt
på — ’slagsmål’, långa raden.
Jag läste ett blad, läste två —
jag ville den i väggen slå.
Jag såg en corps, som kunde allt,
blott ej sin uppgift svika,
som underhölls med korv och palt[2]
och — skälldes ner tillika.
Mitt öga flög från blad till blad —
författarn ljög varenda rad!
I farans stund, hur lugn, hur glad,
hur käck var denna skara!
Hur kunde, usla Stockholms stad,
du dock så älskad vara,
hur har du sådan skyddsvakt fått
av dem, du lönt med öknamn blott?»
»Han på sin trefot satt som förr
men ock en tuting skötte.
Jag såg, att re’n i stugans dörr
en vresig blick mig mötte.
Det var, som om han frågt därvid:
’Får man ej tuta ens i frid?’
Men se, nu hade jag ej mig
att driva satt i sinne’:
’Jag läst om edert upploppskrig —
då var jag sjuk, låg inne.
Jag vill så gärna höra mer ...
Bestämt så får jag det av Er?’
Så sade jag. Konstapeln såg
förvånad upp från lästen;
en glans, en hemsk, i ögat låg,
dock blev han glad för resten —
’Jo, därom kan jag ge besked,
om herrn så vill, för jag var med!’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
