Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så börjar konstapel Batong berätta — och med vilken
eld!
»Han njöt vart minne, som stod kvar —
jag glömmer ej, hur hemsk han var.
Jag lyssnade, vi spädde på —
ej ord, ej tår förspilldes —-
vi börjat livas bägge två,
när jag från honom skildes.
Han följde mig — vid tröskelns rand
jag stack min dosa i hans hand.
Se’n var det lögn, att han var nöjd,
om han mig ej fick skåda;
vi talte jämt om denna ’fröjd’,
vi tutade, vi båda.
Jag fann den lott för honom tung,
att ej medalj fått av vår kung.
De sägner, här i rim jag satt,
ifrån hans läppar stamma;
jag hört dem in i senan natt
vid dankens matta flamma.
Till dig de tala några ord,
du otacksamma fosterjord!»
»Han reste sig med möda
i kyffets unkna vrå.
Väl var han lite’ mosig
men kunde likväl stå.
Rödblommig var han mycket
i detta ögonblick,
ett sken av druvans hetta
låg i hans anletsskick.
Myntfattig var han annars,
helst under vinterns dar;
från ärans forna tider
fanns blott hans hållning kvar.
Se’n utan tjänst han irrat
kring gatorna förut,
vid hamnarne han hamnat
som schåare till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
