Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Försök, herr Jäder! En liten gås —
det smakar ju excellent!
Det är väl Plougman[1], som hetsat igen —
ett glas för hans tidning, min vän!’»
»Det var skrik, det var skratt, det var stoj på den strand,
där den bästa av corpser var ställd;
och ett störtregn insvepte vatten och land,
som en sjö ifrån himmelen hälld;
utav stenkast skakades rymdens valv,
och den vattnade marken skalv.
Där stod omkring sprutor polisens tropp,
så trotsigt packet emot;
men från man och till man en viskning lopp.
som ett grymt, ett dämpat knot:
’Han är rädd, den mesen, det syns igen —
ståthållaren kommer ej än!’
Men han kom! Generalsuniformen han bar.
Bland befälet han stannade nu.
Och han var icke rädd — det såg ju envar —
ty han vågat sig hemifrån ju?
Och han stod där med upprorslagen i hand,
och ’Tyst där!’ han sade ibland.»
»Och han såg dem komma — de voro helt när,
men på faran ej akt han gav;
och han hånades rysligt båd’ här och där,
men han låddes ej veta därav;
han tumma’ sitt papper, han bidde sin tid,
han stod som i djupaste frid.»
»då spordes ej mer inom corpsen ett knot —
hans mod hade gjort den flat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
