Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då bröt en tår ur Bödelns stora öga:
»Välan då, tappra corps, ett Narvaslag!
Jag har sett nog. Att tveka båtar föga ...
Nu skall det valsas! Det är Bödelns dag!
Spring, adjutant, nu är min lager mogen!
Vräk ut envar, som sitter kvar på krogen,
en droska tag och mitt i hopen kör!
Gardister finnas i reserv med svärden —
Med dessa trupper kan man trotsa världen:
jag vet, vad pengar och vad brännvin gör!»
På torget hördes nu ett jubel skalla:
»Framåt, framåt till seger eller död!»
Ett mönster, Blundahl, var din marsch för alla,
och Innerbergs batongslag vida ljöd;
och han, som pluntan till sitt hjärta slutit,
gick fram på gatan, han förut begjutit,
och främst gick Bödeln själv med draget svärd.
»Söner av en far, som blött
med vatten torg och gator, gränder, Norrmalms slätter, Söders kullar!
Än har armens kraft ej dött,
än kan med gubbars blod vårt vapen färgas rött!»[1]
Ljuset i öde tornet.
Och molnen jagas av stormen
kring mörknad himmel med fart.
Men i ensliga tornet tindrar
ett ljus genom natten klart.
Rädd lyssnade hinden i skogen
till furans fall på hed.
Men i nattens uppror ljuset
så klart som förut sig spred.
Och släcktes av stormens vinge
båd’ stjärnor och måne ut,
mot denna stilla låga
skall hans makt dock nå sitt slut.
Ty ljuset i öde tornet,
det trotsar hans raseri:
det brinner med stilla skimmer,
tills nattens värv är förbi.
Där sitter den gamle ungkarl,
fast kvällens timma är sen,
och dricker sin lilla tuting
vid lampans flämtande sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>