Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något som emellertid i högre grad än konstapel Batongs
ingripande var ägnat att dämpa de krigiska lidelserna var
farhågorna för att, ifall vi kastade oss in i kampen, skulle
Ryssland begagna tillfället att överfalla oss.
Den gamle skandinaven Oskar Patrick Sturzen-Becker
hörde nu till dem, som under årens lopp fått sina
skandinaviska ungdomsillusioner skingrade. Det hade småningom
blivit klart för honom, att för danskarne var skandinavismen
icke samma idealistiska stämningsrörelse som för svenskar
och norrmän utan mera ett medel att få hjälp i en svår
belägenhet. Men Slesvigs sak var då i grund och botten icke
så betydelsefull för Skandinaviens folk, att Sverige och
Norge borde därför sätta sin egen välfärd på spel. Det oaktat
ansåg Sturzen-Becker det vara Sveriges plikt att gripa in,
ej så mycket för Danmarks skull som för att rädda den
europeiska frihetens sak från att trampas under fötterna av
övermakten. Och när han talar om nödvändigheten av att
rycka upp Sveriges folk genom ett krig, så är det, som om
man hörde våra aktivister från det senaste stora världskriget.
I mars 1864 framhåller han i ett brev till sin son, som då låg
i Lund, »nödvändigheten av att vi efter 50 års fred genom
någon ytterlig fara ryckas upp ur vår dåsighet och ur en allt
demoraliserande indifferentism[1]. Jag hyser ej ringaste tvivel
om att vi svenskar ännu en gång skola kunna visa oss
desamma vi varit, ett kraftigt, uthärdande och ridderligt folk;
men det är på tiden, att vi få en knuff i ryggen, ty vi sova
eljest in i en vanärande veklighet och dvala, och jag tror, att
ett krig är numera ett rent villkor för att vi omsider åter ur
allt detta ofantligt lilla skola lyfta oss till något verkligt
stort.
Vi gå alla och vänta på att Italien skall börja. Min
enskilda mening är att vi lika så gärna kunde göra det. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
