Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter den». Den borde ha kunnat leda till ett praktiskt
resultat, ifall rätte mannen funnits att lösa uppgiften.
Motsatsen mellan de tre folken var dock knappast större än
mellan de strama preussarne och de gemytliga sydtyskarne
eller mellan norditalienare och sicilianare. Men de yttre
hindren voro för stora för den tidens ledande män. För att
besegra dem hade det krävts statsmän av Bismarcks eller
Cavours mått.
Men lika litet som Karl XV var någon Viktor Emanuel,
lika litet var Manderström — med all respekt för hans
duglighet — någon Cavour, som förmådde skapa det rätta
historiska ögonblicket för den stora frågans lösning. Han var
alltför mycket riddare av pennan för att kunna uppträda
som den kraftiga handlingens man. Därför blevo både han
och hans konung såväl som andra nordiska politici eller
politiserande entusiaster med lätthet utmanövrerade av
århundradets mest geniale politiker, den här i Norden vid
den tiden rent av löjligt underskattade herr von Bismarck,
som behövde Slesvig-Holsteins erövring som stimulans för
sitt tyska enhetsverk.
En behållning borde 1863—64 års stämningspolitik kunna
ge oss, nämligen insikt om faran av att slösa med obehärskade
utrikespolitiska känsloutbrott och utmanande opinionsyttringar —
såvida icke erfarenheterna från ett mycket senare
och mycket farligare krig borde ha varit en ännu lärorikare
repetitionskurs i den svårlärda konsten att bli vis av skadan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
