Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XV:s glada dagar
- Karl XV:s sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälsotillstånd så, att han icke kunde tänka på något nytt äktenskap.
Därmed var också »Demiurgen» ur spelet.[1]
*
På sommaren 1869 hade kung Karl fått veta sin dom. Det
var då ett stort nordiskt konstnärsmöte i Göteborg. Kungen,
som alltid trivdes så bra bland penselns och palettens
livsglada män, var själv en av de gladaste, och ingen kunde ana,
att den starke, hurtige mannens livstråd var anfrätt. Men
vad andra icke märkte kände han alltför väl själv. Nu hade
han en vän och frimurarbroder i en berömd läkare i staden.
Honom kallade kungen till sig och förelade honom att på
heder och samvete rent ut säga honom sin dom som läkare.
Konungen fick då det oförbehållsamma svaret, att han ej
kunde ha många år kvar att leva. Efter den dagen märkte
de, som stodo honom nära, alltför tydligt, hur svårmodet mer
och mer sänkte sig över den förr så glade kung Karl. Men
aldrig knotade han, aldrig, ej ens under de svåraste plågor,
var han otålig.
»Hans Maj:t förlorar mer och mer sitt eleganta utseende»,
skriver hans vän Dardel på hösten samma år. »Blicken
förefaller om aftnarna slocknad och dragen vissnade.» Karl var ej
mera den oförbränneliga kraftnatur, han visade sig vara
ännu på hösten 1867, då han måste underkasta sig operation
för en fistel, som vållat honom mycket obehag, utan att han
dock talat därom annat än i skämtsam ton. En halvtimme
efter operationen var han pigg och nyter med cigarren i
mun, och kloroformeringen bekom honom inte ett dugg
efteråt.
Även under sin sista svåra sjukdom, då han var blott en
skugga av sig själv, gjorde han det otroliga för att hålla
[1] Han kom sedan till Frankrike. Därifrån var han oförsynt nog att
några år efter Karl XV:s död uppvakta hans svägerska, änkehertiginnan
av Dalarne med ett friarbrev, vari han bedyrade, att han blivit
förälskad i henne vid första ögonblicket, han såg henne, och lovade henne
en lycka utan gräns tillsammans med honom. I denna lycka skulle
även ingå, att de tu tillsammans skulle språka om den eldige friarens
tilltänkte men bortgångne svåger, kung Karl.
Mannen hade för övrigt en del politiska fuffens för sig men
misslyckades, blev vansinnig och slutade sina dagar på ett dårhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0242.html
