- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
254

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Kung Oscar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom svenska folkets tillgivenhet. Det framträdde också
i politiken, som aldrig blev för honom en huvudets sak allena.
»En lyriker på tronen» har han blivit kallad. När politiska
tvister uppstodo, ställde han sig över partierna, sökte medla
och stifta fred.

Ett bevis på det anseende, Sveriges konung förvärvat sig
i det internationella umgänget, var, att man flere gånger
uppdrog åt honom att utse skiljedomare i mellanfolkliga tvister.

I sin kungagärning var Oscar II i hög grad arbetsam och
plikttrogen. Han var en strängt konstitutionell konung, som
aldrig satte sin egen vilja som hinder mot den åsikt, folket
uttryckt genom riksdagen.

Oscar II var gift med Sofia av Nassau. En av de tidigaste
tavlorna ur hans familjeliv finner man i Dardels »Minnen» från
år 1866: »Jag besökte i dag på morgonen prins Oscar för att
bedja honom närvara vid samt utdela prismedaljerna till
eleverna på Konstakademiens högtidsdag. Jag fann hertigen
sittande vid frukostbordet, omgiven av sina fyra söner, av
vilka den yngste, som ännu är helt späd, tagit plats på golvet.
De bildade tillsammans en särdeles vacker familjetavla.
Efter en stund öppnade deras lärare Rogberg dörren till
ett angränsande rum, och de små prinsarne gingo till sin
lektion, ej utan att först hava gjort en liten grimas.»

En tid efter Oscars tronbestigning ger oss samme sagesman
följande näpna situationsbild från det nya hovet: »Drottning
Sophie talar som en klok och sansad kvinna. Sönerna
förefalla obesvärade i hennes sällskap: den yngste bland dem
utförde på salongsmattan till gästernas förnöjelse åtskilliga
kullerbyttor och vågade hopp.»[1]



[1] Kung Oscar var en barnavän som få. När han på slottet ställde
till bjudningar för sina barnbarn och deras jämnåriga, brukade han roa
sina små gäster så grundligt, att de — hårdnackat vägrade att gå sin
väg.

En gång, när han besökte en flickskola och åhörde undervisningen i
historia, bad han lärarinnan att få överta undervisningen på en stund.

»Kan ni säga mig, små flickor, några namn på stora konungar i
Sverige?» frågade den nybakade läraren.

»Gustav Adolf», sade en, »Karl XII», ropade en annan. »Oscar II»
piper en av de minsta.

Lika överraskad som road går konungen fram till sin lilla
smickrerska och ber henne tala om någon stor handling under hans regering.
Men den lilla bara rodnar förläget, stammar och utbrister till sist med
gråten i halsen: »Jag vet ingen.»

Kungen klappar henne vänligt på huvudet och säger leende:
»Gråt inte, lilla barn — jag vet inte heller någon.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free